Klassikern

• Räknat materiallära
• Kommit försent till tidernas mest ostrukturerade math tutorial
• Hört underliga skrik mitt under materialföreläsningen
• Lyckats äta världens jobbigaste hamburgare med minimala förluster (så gjorde även Björn, Fracsesca och murano-folk)
• Mätt temperaturen på vattnet som omger en bomb

Sitter på universitetsbiblioteket igen. Dagens lektioner är avslutade och jag ska snart äta lunch med Björn.
Jag måste börja med att rekommendera Glasgows uteliv så mycket jag bara kan! Hade en superkul helg, det är verkligen en enorm skillnad på att festa i Glasgow och att festa i Jönköping – På gott och ont förstås, man kan vara ute och dumma sig mycket längre här. Hade i alla fall en lugn söndag då jag och Björn hade folk över på filmkväll.

Idag ska jag på ett möte som kan resultera i en praktikplats hos Apple! Jag och 500 andra elever håller tummarna. Ska i vilket fall möta några klasskompisar där så att vi kan gråta tillsammans när vi inte blir valda.

Mycket är fortfarande förvirrande när det gäller min nya stad. Som varför är några bilars registreringsskyltar gula och andra vita (det är inte skillnaden mellan taxi och personbilar), eller varför de inte har något utrymme att ställa korgen på när man ska lägga upp varor i mataffären. Men det går ändå fortare än förväntat att komma in i vardagen, speciellt nu när skolan kommit igång på riktigt och mycket tid måste läggas på skolarbete.

Men jag ska skynda vidare nu! Vi hörs



Har fortfarande inte tagit några bilder (förutom från i lördags och de passar inte in just nu). Men här har ni i alla fall skolans emblem som är fult och jättekontigt

Undrar om man ska skriva ut morgondagens lecture notes eller om det är smidigare att ha allt på datorn. Undrar om jag klarar alla dessa komplicerade kurser jag gett mig in i... Undrar vad ”fatigue resistant” betyder... Men vänta! Se där, det innebär att ett material inte slits ut. På ett ungefär. Jahopp, det var ett av dagens mysterier.

Undrar varför jag inte bara suddade ut att jag undrade vad fatigue resistant betyder... Men hjälp! Varför skriver jag så mycket ovärt?

Livet i Glasgow fungerar över all förväntan! Jag gillar verkligen att gå på föreläsningarna, prata med alla de 250 personer som går på föreläsningarna med mig, och så känner jag på mig att de heldagar jag har med bara Product Design Engineerings-klassen kommer bli mina favoritdagar. Varje dag ser jag något nytt. Upptäcker en ny person i klassen, ser en ny byggnad på väg till skolan (haha fick en bild av en byggnad som går till skolan), hittar ett nytt favoritställe att äta på, och liknande.

I veckan var jag och Björn dessutom hemma hos några nya (mestadels svenska) kompisar och fick se hur studentkorridorerna ser ut, där kommer det säkerligen också bli kul att fördriva tid.

Kan också meddela att jag hade mitt första ”prov” idag – en mattediagnos som jag aldrig vill se resultatet på. Som tur var uppfattade jag något om att diagnosresultatet inte skulle räknas till kursresultatet så jag hoppas för allt jag är värd att det stämmer.
Annars då? Jag var på roliga fester förra veckan. Rekommenderear alla att prova på headphone disco! Det var lätt veckans höjdpunkt.

Det händer så mycket, hur ska jag kunna välja vad jag ska skriva? Björn hälsar säkert, men han är på lektion just nu. Kan inte någon be honom blogga?

Jag ska i alla fall hem och SOVA eller se på vänner som sänds dygnet runt här.

Ha det!

Har chockerande nog inte tagit en enda bild sen jag kom hit, så här får ni en framgooglad bild på universitet

Lägenheten börjar bli tom. Ingen soffa, tv-bänk eller bokhylla har vi kvar – däremot skräp överallt! Jag är helt klart en slängar-person. Om frågan uppstår: ”behöver jag detta eller inte…?” så åker det ut! Det är inte alltid detta är en bra egenskap. Många gånger i år har jag saknat saker jag slängde under min senaste flytt, men jag måste tillägga att lika många gånger har jag varit glad över att jag gjorde mig av med så mycket saker. Och denna flytt blir det ännu värre kan jag lova. Jag får sådan panik på alla saker som släpar runt här hemma att jag vill slänga allt utom mina kläder och min tandborste. Som tur är har jag min spara-på-allt-jag-bara-kan-Björn som stoppar mig då och då när jag vill slänga allt. Och jag har faktiskt fått honom att slänga en hel del saker också. Inte så mycket som jag hade velat, men jag är ganska duktig.

Min enda nagel i ögat just nu är Bowlingkäglan. Björn har hållit fast vid denna kägla som en igel sen långt innan vi träffades och den är så ful! Det är verkligen en sliten, vit och orange bowlingkägla som faktiskt använts i en bowlinghall – men som togs bort för att den var så sliten och FUL! Det är då Björn kommer in och anser att den passar perfekt i hans fönster – nu också mitt fönster. Snark. Det roliga är att Björn smart nog redan har smugit ner den i någon av flyttkartongerna som ska till Skottland. Så det finns inget jag kan göra Än. Käglan vet inte vad som väntar honom när han kommer till Skottland. HA!

Det är inte mörkt, det är vitt. Rött blod mot vit marmor

Vi ska inte tala om det, inte kännas vid det. Låta det vara tills det är för sent

Det väller över nästan över, men ytspänningen håller det kvar

Varför kan det inte bara välla över? Rinna ut och förstöra

Ett försöksdjur som inte förstår att en öppen dörr innebär frihet, utan stannar kvar

När är det försent och vad händer då?

Det är bara ord, ord utan mening. Om inte meningen finns där redan från början

Nu har jag varit sådär pysslig igen. Inte nog med att jag syr och virkar klänningar, jag kan klippa av skinnhandskar också! Wihu! Så det blir kvällens accessoar. Inte för att jag kommer orka ha på mig dem under kvällens middag eller dans, men däremellan kanske. Eller nåt... Kommer säkert sluta med att jag inte har på mig dem alls.

Dagens låt: Bolero från Moulin Rouge

Så vad gör man då? När någon man älskar blir sårad? När hon blir sårad för sitt eget bästa. För någon annans eget bästa. Kommer hon hata mig, för att jag är okej med att hon såras? Eller kommer vi fortsätta vara vänner, för jag bryr mig fortfarande om henne så mycket.

Det är snart dags att resa till Asien. Efter det är det snart dags att resa till Glasgow. Jag trodde länge att i och med att jag bott här i Jönköping i över ett år skulle det inte vara lika jobbigt att lämna allt som förra gången.
Det blev lite annorlunda nu. Eller jag vet inte.

När jag funderade igår på vad jag skulle kunna skriva i min blogg tänkte jag skriva om vädret. Om att isen på Vättern försvunnit, om att våren och sommaren är på g och att det gör mig så glad! Jag blir verkligen genuint lycklig av våren, det är kanske inte mycket, men det räcker för mig.

Men idag fick jag en fråga. Jag svarade direkt, svaret var självklart. Men konsekvenserna kommer inte gå obemärkt förbi.

Pannkakor skulle inte sitta helt fel just nu! Det var nästan bara den tanken som tog mig upp i morse. Den tanken som gjorde att jag hoppade rätt in i duschen, plockade undan i storarummet, lade i första maskinen tvätt, vattnade blommorna och vek kläder. Och när jag ska börja göra smeten ser jag att vi inte har någon mjölk! Jag som varit så pepp hela morgonen, och så visar det sig att jag aldrig ens kunnat göra pannkakor. Som tur är så har vi ett bageri två hus ner på gatan, så jag fick nöja mig med nybakat bröd istället. Det var väl inte helt fel det heller.

Och Björn har fortfarande inte vaknat. Det var två timmar sedan jag gick upp nu. För en halvtimme sen viskade jag ”Nu blir det frukost”, i hans öra, men icke då. Han kollade på mig, sa ”Jaaa” Och somnade sen om. Lite söt är han allt, även om det inte är vad han helst vill höra.

En anledning till att jag gick upp förutom pannkakorna är att det är strålande sol ute! Helt sinnessjukt om man jämför med igår när det var storm, snö och regn i ett. PMS-Vädergudar.

Haha nu vaknade Björn! Hej hopp