Och där kom sprängningen
Och ännu en gång sitter jag vaken en kall natt i Kiruna.
Inatt vet jag faktiskt att det är kallt, för Emma hängde nyligen ut sitt blöta lakan utanför fönstret och det frös till is. Men vad botar kylan bättre än en banan? Jag säger då det, de är bra för allt. Just nu var den kanske inte jättebra för mig dock... Efter en mycket bra dag är jag helt fullproppad med mat. Herregud vad alla är bra. Ni är bra, vi är bra, du är bra, jag är bra!
Förövrigt är jag en hemsk människa och jag vet precis vad som väntar. Jag vet för inget händer som jag inte planerat.
Det kommer att gå långsamt och det kommer göra så ont. Jag kommer att behöva all min viljestyrka, och även om viljan avtar mitt i kommer jag att behöva fortsätta för att nå ett större mål. Kanske kommer jag gråta och skratta i ren förtvivlan under vägen?
HA! Det är inte värre än att strecha musklerna. Jag klarar detta.
Jag sover inte denna natt
