Klassikern

Jag ska berätta en sak om distansförhållanden. Distansförhållande innebär att du är ensam största delen av din tid. Du vet att du är älskad och du älskar din pojkvän. Men du längtar efter någon som tar dig i dina armar och viskar att han älskar dig - även om du hör det över telefon varje dag. Du längtar konstant efter någon att sova bredvid, någon att gå på stan med, umgås med. Och ändå duger det inte med bara någon, det måste vara Han! Du börjar hata telefonsamtal som bara får dig att sakna honom ännu mer...

Kan berätta att jag fått Hassan arg idag också, för Nurmi trampade på hennes fågels klo. Och det är utförsäljning på smink i stan för att Kicks konkurerar ut alla. Ha! Och jag har sett Jocke gå från man till kvinna på två sekunder. Han kommer aldrig bli man i mina ögon igen.

Elektronikelektronikelektronik... Orkar jag ägna kvällen åt att plugga till mitt första IG?

Rea i Kiruna är det bästa som finns! Det alltid kläder kvar i min storlek och snygga också! Jag är nöjd.

Man får många aha-upplevelser med Nils. Undrar man något så har han ett svar, ganska fascinerande. Jag fick med andra ord tusentals aha-upplevelser i helgen.
Det var trevligt, helgen började med spökhistorier, fortsatte med bastu och slutade med fest. Köpte dessutom årets första pinnglass (Lemon Age - jag rekommenderar) och såg solnedgången från skoltaket.
Det var otroligt kul att ha Nils i Kiruna igen, hade tidernas nostalgitripper emellanåt, kallade Sven för Sten och liknande. Smått pinsamt.
Och att gå tillbaka till början fick mig att inse hur fort tiden gått här. Om två veckor är det lov, och efter det är det bara en period kvar i Kiruna innan studenten. Jag vill så gärna göra det mesta av tiden jag har kvar här. Ha! Vad sitter jag och skriver för? Jag ska ut och hitta på något.

Trust me, there's no need to fear. You'll be safe here. When you finally trust me, finally believe in me

Tänkte ta några minuter åt att ignorera melodifestivalen

Jag tänker på femsekundersfikan med Sophia, femsekundersmötet med Julia, löftet till Bojan att vi skulle ses - ingen av oss hörde av sig. Och så tänker jag på hur länge sedan det var jag umgicks med Ceder, hur länge sedan det var jag såg Erik. Och kontakten med Dikke som bara är en skugga av vad det en gång var.
Det var så skönt att skolka med Nalle under veckan, driva med tvåorna och kasta gem med varandra i deras klassrum. För det har känts som att kontakten med mina äldre vänner glider bort. Det är betryggande att uppleva stunder som bevisar motsatsen. Dessutom visar det att äkta vänskap håller, även om man är upptagen emellanåt.

Kan även meddela att min växt lever, helt otroligt efter tre veckor utan vatten! Jag älskar den.

Dagens motto: Ät inte sallad