Klassikern

Då skriver jag på en svenskalektion igen.
Och jag skulle mycket väl kunna skriva om hur svårt jag har det och tycka synd om mig själv, men jag är så trött på att må dåligt.

Pappa ringde imorse för att muntra upp mig och det var helt klart en lyckad start på dagen, för visst är det bara fula personer som har tur här i livet. Sen har ju Kiruna haft varmast i Sverige över helgen så efter en smältning och frysning av all snö är det inte lätt att ta sig till skolan. Jag har aldrig skrattat hela vägen till skolan tidigare! Hahahaha men det gick inte att låta bli, för Emma bara gliiider fram. Eller bak. Det stämmer båda två. Jag insåg dessutom att jag kommer att dö glittrig. För det är helt omöjligt att få bort allt glitter jag fått över mig de senaste veckorna! Men ja... Jag klagar inte på en glittrigare vardag.

Helgen var... inte helt problemfri. Men jag har hört av från en massa personer jag inte hört ifrån på evigheter, vilket gjort det hela enklare. Och nu skriver Snyggjohn till mig? Hahaha Ledsen, men det litar jag inte på.
Jag har blivit påmind om saker... Hur oförusägbart livet är. Jag har så mycket att se fram emot.
Förövrigt har jag nu sovit i Froms säng, det tog ju bara ett år efter att jag först sa att jag skulle sova där. Men det var värt. Nu har vi vänt situationen, det är inte From jag kommer att sakna, det är sängen. Stackarn... Han sov tydligen inte alls bra. Jag förstår inte hur man kan låta bli i en så skön säng... Ha! Det var väl rätt åt honom också. Nä men helgen lyckades vända till något bra. Och snart är det verkligen lov. Jag ska hem!