Klassikern

Jag bara gråter. Tårarna tar slut då och då men de kommer tillbaka. From tvingas sluta. Jävla idiot. Jag vill slå honom, sparka honom, skrika åt honom, allt tills han säger att han stannar. Men det går inte. Jag vet att det inte var hans val, men jag kommer ta åt mig om han inte kämpar för att få stanna. Helvete! Tårarna kommer tillbaka.
Jag gråter inte för din skull, jag gråter för min egen. För det är jag som ska leva här utan dig.

Varför försvinner folk hela tiden? Varför försvinner From? Tänk om jag fortsatt hata honom, i så fall hade jag mått mycket bättre nu. Men jag hade gått miste om underbara tider med en underbar människa.  Egentligen vill jag att de ska ringa på nu, From, Jegor och Cv, och säga att allt var ett skämt. Då skulle jag gråta ännu mer, fast av lättnad. Sen skulle jag hata dem i flera sekunder. Och jag skulle vara så arg på dem för att ha dragit ett så osmakligt skämt. Kanske skulle jag lyckas vara sur i över en dag... Men sen skulle jag förlåta, säga till From att han aldrig får flytta.

Tänk allt vi gått igenom ändå. Efter att vi kommit på att vi inte alls hatar varandra hade vi något av den bästa relationen. Vi hade våra smeknamn och internskämt. Vi upplevde saker tillsammans och retades så som bara nära vänner kan göra. Vad ska jag göra nu när du inte rättar mina grammatiska talfel? När jag inte kan reta dig då jag får högre poäng än du i skolan? När du inte tar mina skor? När du inte ger mig rent sexistiska komplimanger? När du inte gör dina fula miner och din floskel - dans? När du inte ber om förlåtelse och en kram efter något löjligt låtsasbråk? När jag inte får höra dig spela piano mer? När vi aldrig mer kan slå ut resten av dansgolvet på fest?

Jag sa att innan vi går ut trean så skulle jag sova i din säng, för jag bara antog att vi skulle gå ett och ett halvt år till tillsammans. Man ska aldrig ta saker för givet. Men det var så lätt att räkna med att From alltid skulle finnas där.

Cv sa att han också skulle flytta om From flyttar, och då är det väl inga tvivel om att Jegor också flyttar. Jag går sönder mer och mer, för dessa människor är en så stor del av mitt liv. Så typiskt Cv att säga så, han bara gör som From hela tiden. Jag är så arg på att de låter mig gå igenom detta! Jag orkar inte mer. Jag vill inte förlora fler människor. Och tårarna kom tillbaka igen.