Klassikern

Jag pratade med min mamma och hon sa att "vi tar det när vi ses på måndag". Surrealism! De kommer faktiskt upp hit.

Det  mesta är rätt just nu. Solen skiner, det finns inget akut att plugga på, vi var sena från Terrassen, klassen motarbetar samhällsläraren, EA-fredag imorgon. Det enda som inte stämmer är att jag faktiskt sitter på samhällslektionen och att jag vaknade ensam. Börjar bli ganska less på att sova själv, har inga planer på att göra det inatt. Som tur är kommer systra mi hit snart för att hålla mig sällskap under natten och ge mig kakor, så då kanske jag kan sluta tränga mig på i Dikkes säng.
Och nu när det mesta är så rätt då? Borde inte allt kännas bra? Nah, det där är en helt annan sak. För det är så mycket som känns fel idag. Plötsligt känns det som att Let you down är skriven direkt till mig. Ganska självdestruktivt men jag lever.

Nu ligger humorn på hög nivå i alla fall.

Sitt! Läsk? Kallt! Röntgen