At the end of August
Det har hela tiden känts så långt borta men så är det inte längre. Sommarlovet slutar på söndag. Det är även dagen då jag lämnar Jönköping och åker till norrland för att börja mitt sista år. Men ett steg i taget, först ska jag uppleva de sista dagarna av lovet.
Jag har haft så kul de senaste veckorna, jag har upplevt nya saker som jag aldrig kommer att glömma. Samtidigt som jag haft upplevelser jag aldrig vill ha igen. Jag vet inte hur jag kommer att se tillbaka på sommaren 2008. Bästa sommarlovet någonsin eller sämsta? Det kommer bli svårt att lämna Jönköping i alla fall, som vanligt då. Vad som gör det hela lite lättare är att jag är tillbaka efter tre veckor igen. Det klarar jag. Det klarar vi.
Nu tänker jag göra mig iordning och åka in till stan för att fika. Sent ute men resten av dagen finns ju alltid.
I will never let you down?
När en nära vän gör något riktigt elakt blir jag sällan arg, men fruktansvärt besviken. I detta fall har det gått så långt att jag blivit riktigt arg och jag har aldrig känt mig så sviken. Vänner sviker inte, ifall de gör det är det ingen vänskap att ta vara på.
Du har fått mig att känna mig utanför vår vänskap. Om jag mötte dig idag skulle jag inte se på dig som den vän jag alltid kunnat lita på. Jag skulle inte se dig alls.
Medicin mot...?
En kyss. Två kyssar. Tre. Sedan gick han ut genom dörren. Vi ses om några timmar igen.
Sedan jag blev ensam har jag läst, dragit alldeles för tidiga slutsatser och oroat mig. Hälsotillståndet ligger på bottnen och ingen vill säga vad det beror på. Just nu är min hälsa mest en risk för datorn då den snart ger upp och jag inte kan uppbåda tillräckligt med energi för att koppla in strömsladden. Jag mår ändå ganska bra nu när jag inte rör mig om någon undrar, har legat i sängen så som man ska göra en tidig sommarlovsmorgon. Något som stör mig mer än min kropp är för tillfället internets förmåga att göra vem som helst hypokondrisk. Du kan läsa om vilken sjukdom som helst när du känner dig dålig och helt plötsligt får du insikt om ditt schizofrena sinne samtidigt som du lider av borrelia, lungcancer och HIV. Jag kanske inte ska vara så positiv, risken finns ju att det faktiskt är så. Eller? Jag ska i alla fall sluta läsa om allt som kan döda mig och vänta på läkarens samtal. Lättare sagt än gjort dock. Sverige kan skryta om sin sjukvård hur mycket det vill, långsamt går det i alla fall, akuten är ett skämt.
Är det bara jag som känner att man aldrig får må För bra? Att när man är För lycklig händer något för att slå ner en till marken? Synd att det inte funkar. Min kropp kanske inte håller med, men jag mår fortfarande bra.
