Medicin mot...?
En kyss. Två kyssar. Tre. Sedan gick han ut genom dörren. Vi ses om några timmar igen.
Sedan jag blev ensam har jag läst, dragit alldeles för tidiga slutsatser och oroat mig. Hälsotillståndet ligger på bottnen och ingen vill säga vad det beror på. Just nu är min hälsa mest en risk för datorn då den snart ger upp och jag inte kan uppbåda tillräckligt med energi för att koppla in strömsladden. Jag mår ändå ganska bra nu när jag inte rör mig om någon undrar, har legat i sängen så som man ska göra en tidig sommarlovsmorgon. Något som stör mig mer än min kropp är för tillfället internets förmåga att göra vem som helst hypokondrisk. Du kan läsa om vilken sjukdom som helst när du känner dig dålig och helt plötsligt får du insikt om ditt schizofrena sinne samtidigt som du lider av borrelia, lungcancer och HIV. Jag kanske inte ska vara så positiv, risken finns ju att det faktiskt är så. Eller? Jag ska i alla fall sluta läsa om allt som kan döda mig och vänta på läkarens samtal. Lättare sagt än gjort dock. Sverige kan skryta om sin sjukvård hur mycket det vill, långsamt går det i alla fall, akuten är ett skämt.
Är det bara jag som känner att man aldrig får må För bra? Att när man är För lycklig händer något för att slå ner en till marken? Synd att det inte funkar. Min kropp kanske inte håller med, men jag mår fortfarande bra.
