För jag vet vad som väntar
Det är december, den tredje till och med. För mig har det alltid känts lättare att komma ihåg datum i december med tanke på julkalender och liknande. Att jag kommer ihåg datum betyder alltså att det snart är jul. Det hade varit en skrämmande tanke om det inte var så att jag köpt alla julklappar i november (och nej, jag kommer aldrig sluta skryta om det), för det enda skrämmande med julen är egentligen stressen.
Och just det ja. Valet. Vi pratade lite snabbt om skilda föräldrar över lunch idag. Jag har aldrig haft något emot att mina föräldrar är särbos, jag minns att jag inte alls blev ledsen när de gjorde slut. Men julafton innebär ett val mellan föräldrar. Vem vill jag fira jul hos? I år gjorde jag det lätt för mig - Jag jobbar på julafton. Kanske är det därför jag ser fram emot denna julafton mer än någonsin tidigare. I år behöver jag inte göra något val. Jag vaknar hos en förälder, jobbar och lägger mig hos en annan förälder. Så som det alltid varit förutom att det jobbiga emellan försvinner.
Jag mår bättre nu än vad jag gjorde sist jag skrev. Anledningen åkte iväg i söndags men jag lever fortfarande på lyckoruset jag upplevde förra veckan. Alla goda ting har kanske ett slut, men känslan håller i sig! Lussekatter och skräckfilmer hjälper visserligen också till.
Det känns inte längre skrämmande att tänka på framtiden. Jag vet vart jag ska och jag längtar, jag längtar efter en tillvaro utan val mellan föräldrar eller städer. När allt jag vill ha finns där jag är. Jag vet att det kan bli så. Och jag kommer att se till att det blir så.
Även en Kim behöver stabilitet.
jag tror faktiskt att julen på något sätt är jobbig för alla. Det kan vara att välja förälder, att känna press över firandet, att känna att man ses som ett misslyckande av hela stora släkten som samlas. Tja, allt.
Mår också fortfarande bra av den föregående veckan. Varje gång något försöker göra mig nedstämd påminner jag mig själv om din doft och mår direkt så pass mycket bättre. Hur gör du?
Nej. Det enda jobbiga med julen för mig är att det antagligen blir morfars sista. Så jag vill säga emot Björn där.
Fast han går ju runt och ler som en fåne i skolan. How is that not a good thing?? :)
Haha Björn! Allt i min lägenhet ser ut som när du lämnade den så det känns ändå som att du fortfarande är kvar :) Lite i alla fall
Det mesta är bra när Björn är glad
