Dawn of a new day
Ibland krävs det bara en ny dag, insikt om sina egna humörsvängningar och en kompis som är beredd på att stanna kvar i stan för att hjälpa till med att tvätta för att livet ska se ljusare ut. Igår kändes det verkligen som att världen var emot mig, så jag tänker inte ta tillbaka vad jag kände då. Och angående igår så råkade jag fatta ett beslut... Eller beslut kan man kanske inte kalla det, jag gjorde min egen tolkning. Hmm... Jag kunde helt enkelt inte godta ett "kanske". Kanske är nämligen inget svar, det är ett "Vänta lite, jag har inte bästämt om jag ska acceptera dig än". Och det är just det, jag är inte beredd på att vänta på ett accepterande.
Men idag är en bra dag att inte klaga. Enda anledningen till att jag är fast vid datorn nu och inte på väg ut i det hemska vädret för att gå på stan är att hunden bestämde sig för att sova på mitt ben, och visst är han hemsk, men otroligt söt så han får ligga kvar. Ett tag i alla fall...
Jag har egentligen inget att skriva.
Men kul...
Har jag sagt att jag har lätt för att bli rastlös?
Nä, hunden måste bort.
