Klassikern

Detta har varit tidernas mest produktiva vecka hittills. Måndagen och tisdagen ägnades åt fysik och matte. Jag råkade vara ute och gå för mig själv i ca fem minuter och hann komma fram till att jag ska ha mvg i minst hälften av alla kurser jag avslutar i år. Så nu kämpar jag för det. Hade visserligen en paus från extremplugg igår. Det var inte det bästa kan jag erkänna för jag sa allt för mycket jag inte var medveten om. Råkade avslöja att jag vill gråta varje gång jag ser Dan och blev mobbad för det i ett antal timmar. Men ja... Det finns en vettig anledning och historia bakom detta avslöjande men det är ganska ointressant. Bara ingen frågar Dikke om varför jag blir tårögd när jag ser Dan, för hon har en massa felaktig information! Hon frågade nämligen när jag var halvdöd igår natt så jag gav henne inga vettiga svar. Hahaha, det blev inte bättre av att Simon smälte in i rummet.

Jag längtar så efter sommaren! Det ska bli så skönt att resa iväg till varmare länder. Resa iväg över huvudtaget... Alla åker nu. Hör om resor till London, Frankrike, Mauritius, Egypten och Kanarieöarna från alla möjliga håll. Själv hade jag tänkt resa till Jönköping över mitt lov, och får väl nöja mig med det. Jag ändrar mig - Är riktigt nöjd med det faktiskt. Det är inte långt kvar nu förresten. Nästa helg ska jag till Örebro och låtsas vara politiskt aktiv och helgen efter det åker jag hem! Det är alltså bara denna helg jag har kvar i Kiruna.

Cv kom precis in i rummet och var osmidigast på att låna kakao. Ska väl snart gå och äta tårta med alla som samlats i Flippen och Olgas lägenhet. Är inte på mitt mest socialiserande humör, men det kan de övriga antagligen överleva. Ska se på film och vara riktigt slapp resten av kvällen, det är värt att se fram emot.

Jag lever i totalförnekelse just nu - inför mig själv. Det är ganska ovärt att leva i självförnekelse när man själv vet om det, men jag kan.

Jag har alltid varit nöjd med mitt liv, skulle inte få för mig att ångra något. Men det finns delar jag aldrig vill uppleva igen. Så nu måste jag skärpa mig, det är bättre att leva i fantasin ibland än att ta itu med verkligheten. Och vem kan ta itu med mina känslor egentligen?

Därför självförnekelsen

Hjälp.