Klassikern

Jag måste gå till skolan efter skoltid för att öva på ett teaterstycke som måste visas upp nästa vecka.
Jag måste skriva en presentation till engelskan imorgon och måste dessutom plugga till förhöret.
Jag måste gå på alla kommande lektioner om jag vill ta mig någon vart i livet.
Jag måste städa, tvätta och diska.
Jag måste skriva någon samhälls-sak som jag inte förstår
Jag måste engagera mig mer i GU och representera dem ett tag på alla hjärtans dag
Jag måste hålla energin uppe!

Plötsligt blir det inte alls mycket fritid över. Men jag tar den tiden jag får till att slappna av och umgås utan att behöva göra något. Skönt i alla fall att jag har avsatt eftermiddagen på alla hjärtans dag till att inte göra något krävande (NEEEEJ! Kom precis på att jag måste packa om jag ska åka till Örebro på fredag morgon). Men packning är överskattat, jag måste (jag menar inte måste på ett dåligt sätt här) få umgås med mina vänner och äta middag - det är trots allt alla hjärtans dag.
 Alla hjärtans dag... När jag bodde hemma fick jag och systra mi alltid choklad och ett gulligt kort av mamma denna dag - förövrigt påminde bara dagen om hur lite jag hade pojkvän. Förra året fick jag min första alla hjärtans dag-present av någon som inte var min mamma. Det var riktigt kul faktiskt, men dagen påminner fortfarande om pojkvännsbrist. Får göra något kul av saken i alla fall tänkte vi och bestämde oss för att slå på stort och laga middag. Emma är dock inte singel i år... (Emma har gjort min dag idag bara för att hon inte är singel. Hahaha, jag myser av tanken) Men jag känner ändå att jag inte har något emot alla hjärtans dag, man kan inte vara helt bitter när allt är så gulligt.

Pappa har hela mitt liv sagt att "det finns inga måsten, du har alltid ett val". Det är ju tur att han inte läser min blogg i alla fall, han skulle vända sig i sin grav om han vore död. Men han har rätt. Jag kan välja att avstå från allt, det förstår väl jag också. Så jag får skylla mig själv helt enkelt. Just därför tänker jag bevisa att jag klarar allt jag påbörjat.

Jag mindes igår. Rörde mig, och mindes varför jag gjorde det. Varför jag älskar dansen. När hela kroppen andas, när jag slutar vara olika kroppsdelar utan bara en rörelse, en del av musiken. Ett sorts tillägg bara kanske, ett tillägg till musik och känsla. Det är den känslan som får mig att fortsätta.