Klassikern

"Men Kim, du kan inte vända bort huvudet när jag kastar något på dig, du är ju dum om du inte tar emot. Eller... Är det du som är dum som inte fångar, eller är det jag som kastar något på dig som är dum?"
"Det är jag som är dum som inte fångar"

Den senaste månaden har inte varit den bästa. Känner hur huvudvärken blir tyngre för varje dag och jag kan verkligen inte göra något för att få det att bli bättre. Besvikelsen har blivit en del av vardagen och musiken spelas på högsta volym.

Ibland blir jag arg på mig själv för att jag så ofta tänker negativt om mamma... Men så pratar jag med de som växt upp med mig och sett min och mammas relation från start och inser att jag kanske borde vara ännu mer besviken på henne... Jag vet inte. Att det gör ont att älska någon som fortsätter göra en besviken känns som något jag borde vara van vid nu.
Det är inte meningen... Jag vill verkligen inte vara ledsen nu, jag vill inte vara deprimerad och jag vill inte att någon ska tycka synd om mig.

Men vad spelar det för roll vad jag vill egentligen? Det gör ingen skillnad. Det är bara att ta ett djupt andetag och ta sig igenom allt. Från alla håll är det någon som kastar på mig och det är min uppgift att fånga, annars är det mig själv jag blir besviken på.

Konstigt egentligen... Innan jag flyttade reagerade mina vänner så fort jag inte log, så fort jag inte skrattade varannan sekund undrade de om det var något som var fel. Det är inte jag längre. Jag är inte den som alltid hittar det positiva i situationen, så vem är jag nu?

Men tacksamheten finns där, tacksamheten över att äntligen vara hemma. Jag kan inte hantera sådant här när jag är i Kiruna, för där är det så mycket annat att fokusera på, där ska man vara glad. Här har jag träffat många gamla vänner och det är lika kul varje gång, den glädjen är äkta - tro inget annat. Det är först när jag blir ensam som jag mår sämre, och det är ingens fel direkt. Det är något jag kommer att hantera. Så nu ska jag fokusera på de kommande dagarna. Har redan hunnit med bio, hockeymatch, friterade pommes och shopping, så nu är det fika, fest och middag som väntar. En värd vecka kan man helt klart säga. Så varför klaga?