En måndag

Jag känner mig så... Lugn. Förrförra veckan sprang jag runt som en galning utan att hämta andan en sekund. Förra veckan var jag istället irriterad på alla som betedde sig så och gjorde inget jag inte var tvungen till. Nu börjar det jämna ut sig. Jag är bara lugn. Flummig, men lugn samtidigt.


Snabbgenomgång av mitt liv

Hur går det med skolan?

Jo tack, bara bra

Och fritidsaktiviteterna?

Aldrig gått bättre

Det sociala livet?

Helt underbart

Fysiska hälsan då?

Jodå, börjar nå mina mål

... Psykiska?

Förutom att jag för dialog med mig själv i min blogg - ganska lugnt

Kärleken?

...


Jag vägrar sakna kärlek, om jag skulle göra det kan jag ändå mysa med Emma och Jegor, för de söta människorna sprider kärlek så det räcker och blir över för hela världen.


Det jobbiga är att jag verkligen inte vill vara här just nu. Jag hatar att längta bort, man missar så mycket då. Men jag kan inte låta bli. Jag vill vara på så många ställen förutom Kiruna just nu. Inte för att det hänt något eller att jag tröttnat... Jag har bara haft så många nostalgitrippar det sista ("nää Kim, menar du allvar? Igen? Så ovanlig..."). Igår hade jag gjort allt för att få äta pizza och spela tv-spel med pappa. Jag ville gå på stan med mina gamla klasskompisar. Jag saknade människor jag inte vill sakna... Jag orkar verkligen inte! Det tar så mycket energi, och jag trivs ändå här. Jag förstår inte varför jag ska känna såhär.


I vilket fall blev jag två par skor och en kofta rikare över helgen. Och inte alls mycket fattigare om man tänker i pengar! Rea funkar i Kiruna också, tro det eller ej. Idag var det sex timmar drama som gällde och sen en och en halv timma dans. Teatern var riktigt kul, men det mesta blir ju så när det är rätt sällskap, dansen var minst lika underbar. Har laddat ner alla album jag saknade under tiden jag suttit här hos Emma och som vanligt utnyttjat internet. Så jag kan somna till helt nya låtar, det är aldrig helt fel. Livet är underbart och ändå hittar jag saker att klaga på, ändå orkar jag längta efter något annat. Kommer jag aldrig bli nöjd?


Kommentarer
Postat av: J

Själv har jag börjat knarka EN låt av Placebo.Lite fail. Vi rings, kanske senare ikväll. Kram och sådant.

2008-01-28 @ 20:57:01
Postat av: fredrikke

Jag förstår din känsla av att längta bort. Inte att jag själv sitter och längtar bort, det är mer det att jag dagdrömmer hela mitt vakna tillstånd. Både om saker som skulle kunna (i min fantasi åtminstone..) hända här, men också om i sommar, om tågluffningen och om hur underbar den kommer bli.
jag har också laddat ner ny musik idag. Jag hittade faktiskt ett helt nytt band. Fast jag tror inte det intresserar dig, för du brukar klaga på min musiksmak. Men om du är snäll kan du få lyssna nångång och se vad du tycker.
Sov så gott nu, för det ska jag (försöka).

2008-01-28 @ 23:58:09
URL: http://fredrikke.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0