Jag vill bara vara fåfäng...
Jag minns så väl första morgonen jag vaknade ensam i en okänd lägenhet som nyligen blivit mitt hem. Det var dagen innan första skoldagen och jag såg fram emot ett nytt liv i en ny stad med nya vänner. Det första jag gjorde var att gå in i badrummet, men så insåg jag att det inte fanns några saker där än så jag började plocka in allt i skåpet. Det var smink, hudkrämer, hårartiklar osv. Så stängde jag skåpet och kollade mig i spegeln. Plötsligt insåg jag hur värdelöst allt jag just ställt in var. För det fanns ingen i Kiruna jag ville göra i ordning mig för. Den enda jag brydde mig om att klä upp mig för, den enda jag ville vara snygg inför, bodde 150 mil söder ut och jag skulle inte se honom på flera månader. Det tog nog ett halvår innan jag verkligen brydde mig om mitt utseende i Kiruna. Jag fick komplimanger under tiden, men jag trodde inte på en enda av dem eftersom jag inte kände mig snygg själv. Ville inte känna mig snygg heller. Men jag har bott här i ett och ett halvt år nu. Under den tiden har det fantastiskt nog funnits de jag klätt upp mig för. Jag älskar känslan av att vakna på morgonen och veta att jag ska träffa honom samma dag. Det är så lätt att gå upp då. Gå in i duschen tidigt och göra sig riktigt fräsch, ta fram sina favoritkläder och lägga tid och omtanke på sminket. Det är fåfängt, det vet jag väl, men jag gör mig sällan snygg för min egen skull.
Men nu sitter jag här igen, med samma känsla som för ett och ett halvt år sen. Det finns ingen anledning till att se bra ut. Jag kan inte välja kläder... Ska jag ta favorittröjan eller spara den? Spara den tills när? Det värsta är att jag inte har motivation att göra mig i ordning i Jönköping heller. Fast där är det värt att se snygg ut på stan i alla fall. Här är det bästa man kan hoppas på att träffa en kirunabo som inte anser att truckerkeps är viktigare än rena underkläder.
Längtan finns där, längtan efter någon att bry mig om. Jag vill att den ska försvinna.
Måste påpeka att hur jag än känner var gårdagen mysig. Dikke sov över men sprang iväg för att ta itu med sitt liv ganska snabbt så jag gick upp till Cv och Jegor och fick dem att skruva isär Jegors soffa. Sen hade jag och Tone sådan tur att vi sprang in i Fisks lägenhet precis när han bakade bröd så vi blev mätta och glada.
Senare mot natten hamnade vi hos Cv och lyssnade på Placebo, Tone, Nalle, Håkan och jag. Det slutade med att vi var tvungna att se En Djävulsk Romans. Det gick inte att sluta beundra Sebastian. Man blir helt fnittrig, så snygg är han! Filmen gjorde oss på så bra humör att vi var tvungna att dricka te och spela kort. Tone har ju sina egna regler men det var väldigt kul. Synd bara att Cv och Jegor var tvungna att bråka med datorn, men de dök upp då och då för att glädja oss med sitt sällskap.
Lånar Emmas internet om några timmar och publicerar detta. Hon kommer äntligen upp idag men jag smyger in innan dess. Nu ska vi se vad jag ska ha på mig...
