Försök summera en månad...
Tågluffningen var otroligt kul! Vi gjorde så mycket och jag kommer alltid minnas den. Det var nya människor och nya platser. Det känns dessutom som att jag lärt mig mer än vad jag någonsin gjort på rymdgymnasiet. För vi har inga ämnen som säger hur man bäst smyger in i Vatikanstaten, vilka färger som inte går bort från ansiktet, vilka fiskar som bits, hur man hittar billigast och bäst sovplats/mat/shopping, vilka brasilianare som är sliskigast, vilka tågstationer som är bekvämast, vilka hovmästare man ska skälla ut, vilka Hilton Hotels man kan sova gratis på och så vidare. Vi har dessutom inte geografi! Och oj vad vilse jag har varit, men det avslöjade jag aldrig för någon så klart. Haha, det var intressant!
Men (lärdom: det finns alltid ett men i Kims värld) vad jag har längtat hem samtidigt! Det var det här med att sakna... Det finns en person som tvingat mig att inse hur beroende man kan bli av någon, hur mycket man kan sakna någon. Jag saknar honom just nu, jag kommer sakna honom i ytterligare elva dagar och jag har saknat honom varje dag under månaden då jag varit bortrest. Det har inte hindrat mig från att ha sjukt kul, men tro mig, man kan sakna ändå.
Det är värt det.
hur var det att tågluffa? funderar på att göra det nästa sommar med ett par kompisar, är det nåt du kan rekommendera? hur mycket kostade det?
Egoistisk som jag ar tanker jag mer pa ditt "men" =)
aven jag har lart mig laxan. Min tagluff ar underbar, men saknar dig konstant. Och jag har nyss pratat med dig, och sagt en stooor grej. Det ar stort, jag vet... forlat.
