Klassikern

Måste underhålla mig lite känner jag. "Smög" ut ur gästrummets gnisslande dörr för att "smyga" vidare över det knakande korridorgolvet och upp för den minst lika knakande trappan. Satte tillslut "tyst" igång datorn för att skriva lite. Nu vågar jag mig inte tillbaka, för jag kan ju inte väcka en så trevlig familj en andra gång. Tänkte ändå vara härifrån innan alla vaknar och hittar mig vid datorn som jag fräckt nog sitter vid trots att det inte är min.

Funderingarna tar aldrig slut heller! Tankar om hemresor, pengar och personer med lockigt hår (Ha! Snälla fråga någon gång om lockhåriga personer i mitt liv, översiktligt ser det jättekul ut) går på högvarv. Måste dessutom hålla mig pigg ett tag till om jag ska orka packa och ge mig iväg i samma hastighet som de andra innan 9.35. Spännande! Nu ska jag komma på hur man tar sig ner utan att vidröra något som låter.