However far away
Hon som klarar sig bäst själv, som inte låter sig beröras av andras känslor. Hon som är osårbar och trivs bäst när hon lekfullt får rycka i andras känslor. Hon som älskar att vara ouppnåelig, som håller sig till vad som är säkert. Hon som tycker sig veta hur allting är och ger sig därför inte in i något nytt då hon vet hur det slutar. Hon som drar nytta av att hon inte behöver ta hänsyn till någon.
Henne ville jag vara en gång. Vet du, jag tror till och med att det fanns en tid då jag var hon. Sen kom du. Du tog bort det som var "jag" och du fick det att verka så enkelt. Det fanns ingen möjlighet att göra motstånd, jag bara såg på medan du raserade och rev upp. Trots det blev inget förstört, det var bara nya sidor som dök upp, du såg till att det gamla försvann. Men jag saknar inte det du tog, för du finns där nu och fyller ut. Det handlar inte om mig längre, inte om henne.
Är jag för sentimental nu? Är det kanske för mycket?
Jag skulle egentligen bara säga att jag saknar dig.
Det är bra att vara sentimental ibland. Och att sakna. Även fast det är jobbigt för tillfället.
hahah får hoppas att du fattar vem de är som skriver ;D jag kommer från och med nu vara en aktiv läsare av din blogg. håll ut kim så fort du kommer hem så ska jag ordna ett möte med KÄRA idrottsläraren PETRA så du inte behöver känna saknad :D hahah ta hand om dig där uppe kim!!
Awh. :D
