"Oj, lever han?"
Tiderna förändras. Fick en verklighetschock igår, en sådan där som tog tid. Kan man säga så? Att det var en långsam chock? Det var exakt så det kändes i alla fall.
Någon som en gång betydde allt som har strukits ur min verklighet. En liten nick och ett hej till någon som en gång visste alla mina hemligheter. Ett sms en gång i halvåret till någon jag alltid pratade med. En kommentar över bilddagboken då och då till någon som jag för länge sedan träffade dagligen.
Starka relationer till vissa personer försvinner aldrig, men de kan försvagas och förändras.
Som resultat av min långsamma chock blev jag så tacksam för alla de relationer som ändå bestått, de som faktiskt alltid funnits där som vi sa från början. För det är inte lätt att hålla ihop på det sättet, det kräver ganska mycket. Vi är bra helt enkelt.
Luossa snart tycker jag, vi kräver en paus från allt plugg. Snartsommarsnartsommarsnartsommar
kommer aldrig låta dig försvinna från mitt liv! (A) du är föralltid min bästa kompis!
Instämmer.
Och ja, Luossa snart. Jag håller på att dö av tristess!