Det var bara vi i regnet

Det är en vän som gått förlorad
Någon som stöttat mig och aldrig sviktat
En vän som var jag

När jag vände ryggen till och började gå förstod jag inte att det kunde göra så ont. Jag hoppas bara att vi förenas igen, så som vi alltid gjort. Men när?

När får jag dansa igen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0