Klassikern

Kiruna. Den kalla och hårda verkligen skulle jag vilja säga. Och Jönköping är drömmen. I en vecka fick jag leva drömlivet i alla fall, idag är jag vaken.

Denna fantastiska stad i norr väckte mig med snö och kyla, men ändå inte så att man fryser (jo, jag fryser hela tiden och har gärna vantar + halsduk inomhus, men jag menar på ett lite djupare och mer bildligt sätt). För det finns så många som sprider värme! Jag knarkar människor, och skulle inte klara en sekund utan de vänner jag har, därför är de det viktigaste i Kiruna och mer. En vardag utan rymdare och diskussioner om porrstjärnor (eller...?) skulle inte vara mitt liv. Det är ni som håller mig kvar trots alla gånger jag längtat hem så att jag vill gå sönder.

Och där var vi framme vid min längtan. Den där drömmen jag hade hela förra veckan var bland det bästa jag varit med om, och jag kan inte vänta tills nästa gång jag får uppleva samma sak. Det kommer att bli ett påfrestande år...
Just nu vill jag bara vara i dina armar, men hur mycket jag än önskar så kan det inte bli så. Det är så svårt, snälla hjälp mig att klara det.

Jag vill prata om klasskillnad. Våga inte för en sekund hoppas på att det handlar om politik, för det gäller just skillnaderna i vår klass.
Det finns nämligen två grupper i vår klass. Vi trivs alla bra med varandra, bara det att vi vanligtvis inte umgås med varandra. Så fort man går in i vårt klassrum ser man hur det är uppdelat - Till höger har vi en grupp och till vänster har vi en, och mitt mellan dessa grupper finns ett fint litet avstånd mellan bänkarna. Nu är det också så att vissa lärare har fått för sig att den ena halvan av klassen (där jag inte sitter) är snällare och duktigare i skolan.

De kan ha rätt. Visserligen finns några av de mest begåvade personerna jag känner på min sida, men idag insåg jag att vi nog inte är så ordentliga i skolan ändå.

För igår reste den "snälla" halvan till Portugal eftersom de vunnit en tävling. Då borde ju ändå halva klassen vara i skolan. Eller?

Det var sju personer i klassrummet under hela dagen. Vi kanske inte är sämre än de andra, men jag erkänner, det är vi som skolkar. Jag antar att man blir som man umgås i alla fall. Vi elaka elever lyckades dessutom få Christina att gråta idag. Vi blir riktigt farliga när vi inte har en snäll halva som väger upp kan jag säga.

Nog om skolan!

Nu ska jag ner till vad kirunaborna vill kalla "stan" för att köpa en bollpump med Dikke-idrottsmänniska. Trevlig värre! Får hoppas att jag inte fryser ihjäl bara.

Det var så vackert inatt. Himlen var stjärnklar och mot norr syntes norrsken som ett virvlande grönt band. Det värsta är att stjärnklara nätter är så kalla. Att gå mellan Terrassen och elevhemmen så ofta är inte alltid det smidigaste. Men Crouching tiger, hidden dragon hade inte varit lika kul någon annan stans. Denna natt finns jag att hitta på Terrassen i alla fall. För här är det också mys, nu söker vi till fröken Sverige. God natt

Musiken säger det oftast bättre än vad jag kan

This distance 

This dissolution 

I cling to memories while falling 

I can't take it anymore 

This used to be my own world 

But now I've lost control   

Please heal me, I can't sleep 

Thought I was unbreakable 

But this is killing me 

Call me, everything 

Make me feel unbreakable 

Lie and set me free  

Explosions in my head that just won't quit  

A train has crashed into the wall around my heart  

and left the old me dead  

Obliterated    

Like the rising tide  

Beating hearts grow but never die  

To simplify  

I'll stand by your side  

Close my eyes  

Hope will never die    

Bittersweet

Jag trivs sjukt bra i Kiruna hittills! Det har bara gått tre dagar så jag kanske inte ska ropa hej än (haha säg inte hej innan wc gått över bron) men det ser ljust ut. Sista året här kommer bli så kul, jag ser fram emot allt.
Synd bara att det alltid finns något att sakna, någon att sakna. Men jag tar vara på vad jag lär mig av Hillary Duff-filmer och tror på att hur svårt det än ser ut, ordnar sig det mesta på bästa sätt.

Som två pusselbitar
Borde de inte sitta ihop? Jag vill det. Det kommer att bli så