Helgen
Härlig helg var det i alla fall! Med Mycket glass, djävulshundar, pizza, blöta promenader, bilturer, långa pratstunder, nya människor, massa träning, lite plugg och ljusa nätter!
Samma mynt
Så otroligt händelserik var gårdagen! Hann med en tur till centrum och kom hem med mycket vackra varor och magen full av glass. Sara är bra, det bara är så! Skulle bli förfest hos Backlund på kvällen så i ett försök att göra mig respektabel hoppade jag in i duschen.
Vattnet var för varmt, men jag behövde dra upp värmen ännu mer. Jag kunde inte stänga av det, behövde vattnets effekt. Stressen sköljdes bort efter hand. Men aldrig tankarna.
Fick besök och vetskap om eftermidagens bråk. Med en mordhotad vän och en annan som vittne blir livet lite intressantare (ja, jag var nära att skriva "roligare"). Det är tur att vi har varandra i alla fall. Och nej, jag tycker inte att det är bra att det hände.
Kiwi räddade resten av kvällen med långa bilfärder och dåliga filmer. Det var mysigt helt enkelt.
Det är när jag inser vilka som bryr sig. Och vilka som aldrig brydde sig på riktigt. Jag har sett bevisen allt för många gånger.
Så fortsätter dagens kväll med film, bra människor och billig pizza. Mums!
"Alla är vi väl otacksama ändå"
Ibland undrar jag om jag blir uppfattad som otacksam. Jag är faktiskt inte den bästa på att visa uppskattning, jag brukar bara anta att folk förstår vad jag menar.
Men förstod hon verkligen att kramen betydde tack för att du tar hand om mig och bryr dig?
Eller tror hon att jag inte ser vad hon gör?
Vet han att pussen betydde tack för att du stannar vid min sida och tar hand om mig?
Eller sågs den som likgiltig?
Såg hon att leendet betydde hej, kul att se dig, jag har saknat dig?
Eller ansåg hon att jag var arrogant?
Kunde hon utläsa jag skulle aldrig klara mig utan dig och vår vänskap av vad vi sa?
Eller tror hon att jag inte bryr mig?
Det skulle vara så skönt om jag fick ett tillfälle att berätta för alla precis hur mycket de betyder för mig och visa det på något sätt. Men ärligt talat vet jag inte hur jag skulle göra det. Det senaste året har gjort mig mer känslosam än jag någonsin varit tidigare, men det finns fortfarande hinder och svårigheter jag måste lära mig att hantera.
I Kiruna med en päronmer
Det är så lätt att missa de härliga detaljerna, så lätt att missa den andra vinkeln. Hur många har nyligen tänkt på hur en buss ser ut egentligen? De där vanliga bussarna man ser varje dag, som man kliver på, sätter sig i och tar sig fram med. Är man van vid att åka buss vet man oftast hur bussturen ser ut, vilka hus som finns ut med vägen och hur stolarna är placerade. Men har någon egentligen tänkt på bussens design? Den är faktiskt ganska fantastiskt - ljus, öppen, stora fönster och bekväma stolar. Till och med golvet är utformat för bästa funktion utan att det blir hemskt. Allt på hjul - så att man kan resa i all denna lyx! Är det inte fantastiskt egentligen? Du vet, när man tänker efter.
När jag var liten var min högsta önskan att bo i en buss. Jag och min familj skulle sitta längst bak i en dragspelsbuss när den plötsligt åker vilse långt in i en tät skog. Ingen skulle veta var vi var när en olycka sker och bussen går av på mitten och lämnar vår halva kvar på vägen! Vi tvingas att leva i en skog full av mysterier och märkliga djur. Men alla i bussen lär känna varandra och bildar relationer och liknande. De andra skulle låta mig sova i dubbelsätena på bussen då jag var minst.
10 år senare stjäl någon min idé och blir rik och berömd på Lost-serien. Men vad gör man?
Ja, vad jag ville komma fram till egentligen var att man upptäckte så mycket mer när man var liten Och man fick de bästa idéerna då. Eller nåt... Jag kanske inte ens hade en poäng.
Hår till mig!
Lite rassel och lite pling
Jag och Björn tog oss ända upp till stadsparken! Ingen lätt sak på mammas pimpade marmorcykel, men jag klarade mig bättre än Björn i alla fall som dog redan vid Bäckalyckan.
Sen följde systra med! Torg är roliga saker
Hon är bra att ha hon!
En helt underbar påskhelg har jag haft, men ca 80 foton åts upp av min kamera så bildbevis finns inte. Jag Hatar min kamera! Hade inte tänkt gråta mer över det dock, utan snarare vara sur på far min som tycker att kameran passar mig alldeles utmärkt.
Lovet fortsätter! Och det ser ut som att det kommer fortsätta vara ett varmt och mysigt lov