Klassikern

Det är drömmar. Drömmar som talar sanning. Sanning som jag inte vill ha. För sanningen är inte den rätta. Så vad gör man då när man inte kan lita på sanningen? 

Så otroligt händelserik var gårdagen! Hann med en tur till centrum och kom hem med mycket vackra varor och magen full av glass. Sara är bra, det bara är så! Skulle bli förfest hos Backlund på kvällen så i ett försök att göra mig respektabel hoppade jag in i duschen.

Vattnet var för varmt, men jag behövde dra upp värmen ännu mer. Jag kunde inte stänga av det, behövde vattnets effekt. Stressen sköljdes bort efter hand. Men aldrig tankarna.

Fick besök och vetskap om eftermidagens bråk. Med en mordhotad vän och en annan som vittne blir livet lite intressantare (ja, jag var nära att skriva "roligare"). Det är tur att vi har varandra i alla fall. Och nej, jag tycker inte att det är bra att det hände.
Kiwi räddade resten av kvällen med långa bilfärder och dåliga filmer. Det var mysigt helt enkelt.

Det är när jag inser vilka som bryr sig. Och vilka som aldrig brydde sig på riktigt. Jag har sett bevisen allt för många gånger.

Så fortsätter dagens kväll med film, bra människor och billig pizza. Mums!