Ännu en vinterdag
Jag är sjuk. Rosa tofflor, grå mjukisbyxor och Björns trasiga stickade tröja utgör dagens outfit. Men jag är så fruktansvärt rastlös. Jag tänker gå ut, inget snack om saken.
Snön ligger kvar. Jag trodde att vintern skulle göra Jönköping mer likt norrland, men det var falskt. Vintern gjorde snarare skillnaderna mer uppenbara. Men trots att vädret är lömskt och vintern oftast är blöt här i södern gillar jag denna sorts vinter mer. När solen är uppe mer än två timmar, när snön lägger sig på höga granar och riktiga björkar. Vätterns höga vågor mot piren som blivit ännu vitare där snön lagt sig. Ångan från vättern om mornarna.
Det enda som saknas är fjäll. Men jag överlever.
Jag har verkligen svårt att vara kvar i det förgågna nu för tiden. Nuet och framtiden har för mycket att erbjuda. Kiruna känns som en dröm. Högstadiet känns som en dröm. Öxnehaga känns som en dröm jag drömt om. Det är skönt just nu att mitt sentimentala jag sover, hon var jobbig emellan åt. Tråkigt dock att minnena bleknar.
Nu stundar nyår! "Nytt år, nya tider". Jösses. Ny dag, nya tider skulle jag vilja säga. Livet vänder verkligen på en femöring, varför skulle nyår utgöra en speciell vändpunkt? Men jag säger det om nyår varje år, och alla taggar nyår i alla fall. Jag får väl lära mig att ingen lyssnar på mig. Tänker i alla fall ha riktigt kul på nyår för en gångs skull. Får hoppas att i år blir året jag lyckas hitta en rolig plats att vara på. Har inga förväntningar, men man kan väl önska.
