Klassikern

Det är inte mörkt, det är vitt. Rött blod mot vit marmor

Vi ska inte tala om det, inte kännas vid det. Låta det vara tills det är för sent

Det väller över nästan över, men ytspänningen håller det kvar

Varför kan det inte bara välla över? Rinna ut och förstöra

Ett försöksdjur som inte förstår att en öppen dörr innebär frihet, utan stannar kvar

När är det försent och vad händer då?

Det är bara ord, ord utan mening. Om inte meningen finns där redan från början