If we can't break the silence, how can we survive?

Idag skulle jag gå upp tidigt, träna och städa lite. Trots det ligger jag här, fortfarande inte påklädd kl 8 på kvällen med en ask choklad.

Har i alla fall kollat upp resor och spelat gris. Hurra för en lyckad dag!

Och allting är tyst. Det finns inget jag vill lyssna på. Mp3n är fylld av musik jag inte tål, radion spelar inget jag hör och inget nytt kommer som jag är intresserad av. Livet blir tomt utan musik, och detta oroar mig faktiskt. Musiken har varit den enda faktorn i mitt liv som varit konstant, som alltid funnits där. Den har räddat mig så många gånger när ingenting annat fungerat. Sviker den nu bara för att jag inte behöver bli räddad?
Kanske är det helt enkelt ett tecken på att jag ska bli lestadian. Jepp, antagligen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0