Lonely, we are alone
”It is better to have loved and lost, than never to have loved at all” sägs det. Dagens lögn!
Jag kände mig aldrig såhär ensam innan jag träffade Björn. Och nu sitter jag här, håller om mina knän och känner mig tragisk. Och då är han bara borta en vecka! Jag förstår inte hur vi klarade Kiruna. Tänk om han hade varit borta för alltid? Då hade det varit ännu värre.
Innan jag träffade Björn var det dessutom aldrig svårt för mig att vara ensam. Att vara singel var (oftast) det bästa jag visste. För innan Björn visste jag trots allt inte vad jag gick miste om.
Slutsatsen är att det antagligen varit bättre om jag aldrig ”loved and lost”. Uttrycket som alla trott varit sant i åratal var visst en lögn.
Det var nog årets bästa slutsats, och det har inte ens gått en månad! Hurra för mig.
Hur som helst. För att råda bot på denna bitande, sliskiga, uppkäftiga och otroligt enerverande ensamhet finns Julia. Hon ska rädda mig om en timme ungefär.
Om nu bussarna går som de ska i denna ”snökaos”…
