Tankar från en halvtom lägenhet
Lägenheten börjar bli tom. Ingen soffa, tv-bänk eller bokhylla har vi kvar – däremot skräp överallt! Jag är helt klart en slängar-person. Om frågan uppstår: ”behöver jag detta eller inte…?” så åker det ut! Det är inte alltid detta är en bra egenskap. Många gånger i år har jag saknat saker jag slängde under min senaste flytt, men jag måste tillägga att lika många gånger har jag varit glad över att jag gjorde mig av med så mycket saker. Och denna flytt blir det ännu värre kan jag lova. Jag får sådan panik på alla saker som släpar runt här hemma att jag vill slänga allt utom mina kläder och min tandborste. Som tur är har jag min spara-på-allt-jag-bara-kan-Björn som stoppar mig då och då när jag vill slänga allt. Och jag har faktiskt fått honom att slänga en hel del saker också. Inte så mycket som jag hade velat, men jag är ganska duktig.
Min enda nagel i ögat just nu är Bowlingkäglan. Björn har hållit fast vid denna kägla som en igel sen långt innan vi träffades och den är så ful! Det är verkligen en sliten, vit och orange bowlingkägla som faktiskt använts i en bowlinghall – men som togs bort för att den var så sliten och FUL! Det är då Björn kommer in och anser att den passar perfekt i hans fönster – nu också mitt fönster. Snark. Det roliga är att Björn smart nog redan har smugit ner den i någon av flyttkartongerna som ska till Skottland. Så det finns inget jag kan göra Än. Käglan vet inte vad som väntar honom när han kommer till Skottland. HA!
Kollar igenom bilder från Vidablick 2003...
... Och har kommit fram till att jag faktiskt ska spara ut mitt hår. Eller... Åtminstone göra ett gott försök! ... Igen.
Blonderade toppar kanske jag kan låta bli dock, men det är inget löfte!
Sofftankar
Om tre månader och två veckor är vi i stället på väg mot Skottland för att börja skolan.
Inte för att det känns att livet är i gungning. Här ligger jag småsjuk, hade filmkväll med en Sofie och en Björn igårkväll och imorgon ska jag till jobbet igen.
Snart börjar äventyret! Och jag är inte ens påklädd vid halv två på eftermiddagen.
Jag skulle kunna hoppa runt leende och skrika just nu. Plocka ihop saker och småpacka lite för att förbereda för allt det spännande och okända som är påväg.
Men hur skulle jag kunna skrika ut hur underbart mitt liv är när andras inte alls går som det ska?
Vem är jag att vara lycklig egentligen? Vad har jag gjort som inte de har? Det är så orättvist, alltihop. Men jag är glad - I smyg. Därför ligger jag under filten i soffan halv två på eftermiddagen.
Och för att jag är lat. Ja, det är en stor anledning.