Klassikern

Om tre veckor och två dagar sitter jag och Björn på ett plan på väg till Kina.
Om tre månader och två veckor är vi i stället på väg mot Skottland för att börja skolan.

Inte för att det känns att livet är i gungning. Här ligger jag småsjuk, hade filmkväll med en Sofie och en Björn igårkväll och imorgon ska jag till jobbet igen.
Snart börjar äventyret! Och jag är inte ens påklädd vid halv två på eftermiddagen.

Jag skulle kunna hoppa runt leende och skrika just nu. Plocka ihop saker och småpacka lite för att förbereda för allt det spännande och okända som är påväg.
Men hur skulle jag kunna skrika ut hur underbart mitt liv är när andras inte alls går som det ska?
Vem är jag att vara lycklig egentligen? Vad har jag gjort som inte de har? Det är så orättvist, alltihop. Men jag är glad - I smyg. Därför ligger jag under filten i soffan halv två på eftermiddagen.
Och för att jag är lat. Ja, det är en stor anledning.