Klassikern

Jag pratade med min mamma och hon sa att "vi tar det när vi ses på måndag". Surrealism! De kommer faktiskt upp hit.

Det  mesta är rätt just nu. Solen skiner, det finns inget akut att plugga på, vi var sena från Terrassen, klassen motarbetar samhällsläraren, EA-fredag imorgon. Det enda som inte stämmer är att jag faktiskt sitter på samhällslektionen och att jag vaknade ensam. Börjar bli ganska less på att sova själv, har inga planer på att göra det inatt. Som tur är kommer systra mi hit snart för att hålla mig sällskap under natten och ge mig kakor, så då kanske jag kan sluta tränga mig på i Dikkes säng.
Och nu när det mesta är så rätt då? Borde inte allt kännas bra? Nah, det där är en helt annan sak. För det är så mycket som känns fel idag. Plötsligt känns det som att Let you down är skriven direkt till mig. Ganska självdestruktivt men jag lever.

Nu ligger humorn på hög nivå i alla fall.

Sitt! Läsk? Kallt! Röntgen

Det var ett schweiziskt par på semester i Hongkong där de med sin lilla pudel besöker en lokal restaurang. De försöker förklara för servitören att även hunden skall äta av restaurangens mat genom att göra ätgester. Servitören tar med hunden ut i köket och det schweiziska paret tror att hunden skall bli utfordrad i köket. När servitören kommer tillbaka till parets bord upptäcker de till sin förskräckelse att deras uppmaning har misstolkats och att det är hunden som har blivit tillagad som huvudrätt.

Myter har gjort min vardag.

Brysselveckan är över och plötsligt har man en massa tid igen. Åtminstone för några dagar... Det mest tragiska här är att när jag får ledig tid betyder det att jag sitter och pluggar ikapp. Allt handlar om att jag ska härifrån helt enkelt, och då blir det mycket att göra så att jag kan ta ledigt utan dåligt samvete. För en gångs skull tänker jag inte för mycket i alla fall. Det behövs inte antar jag, för jag vet vad jag vill och vart jag ska. Visst låter det enkelt? Det är det inte.

Dagens visdom:

Det behövs IQ för att öppna dörren

Endast danskar som läser min blogg ska ta åt sig

En värld full av händelser. Plötsligt finns det inte en minut till att sitta still och filosofera. Helgen var kul med From här, det blev mycket mys och världens minsta chokladbollar. Lite som på den gamla goda tiden med mycket fler blåmärken, turer ner på golvet och bastu "nostalgia in tha bastu!"
Nu är brysslarna här vilket innebär att RT2 inte har en sekund ledig fram till på lördag, men de är lätta att underhålla åtminstone i och med att de aldrig tidigare sett så mycket snö. Jag tänker ge min bryssel en pulka och hoppas på att hon roar sig själv medan jag sover. Eller ge henne till någon annan för jag har inte tid (kan inte låta bli att tänka på nian). Fast hon är söt... Nu ska jag inte vara elak, det blir antagligen en kul vecka, man får lite annat att tänka på när det händer mycket i alla fall.

Såg precis att Niklas Strömstedt tagit sig till top tio-listan över mest spelade låtar. Hum... Så emo känner jag mig inte. Jag har nog varit på konstigt humör det sista i alla fall. Angående ovanlig musik låg vi några stycken och nynnade på Strangers in the night för några dagar sen så nu får jag inte den ur huvudet. Oj vad jag behöver bra musik. Undrar vad min brysselelev lyssnar på...

Det är något speciellt att kliva ut från sitt trapphus och inse att allt försvunnit. Att stanna upp och dra efter andan, kanske se ner på sina händer en sekund för att försäkra sig om att man inte blivit blind. Sen bara acceptera att horisonten är omöjlig att se då himmel och fast mark smälter ihop i samma vita nyans. Även hus, vägar och träd har blivit delar av varandra då de fått samma färg. Och det är ingen idé att försöka urskilja förgrunden från bakgrunden. Vitt, allt är vitt. Den fyrkantiga P-skylten blir det enda man egentligen ser på grund av den mörka blå färgen som starkt kontrasterar mot allt det ljusa.
Och i den världen lever jag, omgivningen är kall och färglös vilket gör att målen aldrig kan göras tydliga. Man ser inte väggrenarna i en vit värld, så det är inte lätt att förbereda sig på att byta väg. Kanske borde man ta varje steg försiktigt eftersom man inte heller kan se ojämnheterna i marken, men det skulle sakta ner så mycket om man var rädd för att falla. Det är bättre att ta risken och fortsätta, det är värt det. Och efter att man insett det är det inte svårt att ta sig fram, det är snarare spännande och ganska kul. Det är trots allt ganska lätt att roa sig i en värld full av snö, en spontan brottningsmatch finns i varje snödriva.

Nästa år tänker jag skaffa en röd vinterjacka, bara för att på riktigt göra revolt mot allt det kalla.

När du inte kan sluta tänka på en viss person är du utsatt. När ditt humör beror på en speciell person är du i underläge. När du litar på någon annan än dig själv är du mottaglig för att bli sviken. När du längtar efter någon är du sårbar.

"Risken är stor, chansen är liten"

Har pratat med vänner från förr de senaste dagarna. Jag verkligen älskar den sortens kontakt vi har. Det är inte så att vi måste höra av varandra jämt, men ändå vet vi att vi har varandra. Haha nu ska ingen ta detta som en pik, jag uppskattar fortfarande daglig kontakt (och jag lovar att vara snäll så bryt inte den kontakten nu). Vill bara understryka hur kul det var att prata med människor från den gamla goda tiden och att jag saknar dem.

Saknad... Där är jag så orättvis. För jag har inget emot Kiruna och jag kan inte tänka mig att lämna någon här. Ändå upprepar jag dagligen att jag vill härifrån. Det är verkligen ingen som gjort något fel, det är bara jag som behöver komma hem ett tag. Som tur är vill mina föräldrar också ha hem mig, så v.19 tillbringar jag i Jönköping! Jag hoppas verkligen att jag slutar tjata om hur mycket jag vill hem efter det. Jag kan försöka sluta redan idag.

Nä, då var klockan 11.15 och jag ska väl börja packa ihop snart så att ingen behöver vänta på mig när vi tar oss till skolan. Detta kommer inte läggas upp förrän efter lunch ändå, för här hos mig hittar vi inget internet hur mycket vi än försöker. Suck. Men pannkakor till lunch och bra väder(det snöar med andra ord inte)! Nu hann Emma och Jegor komma in i alla fall. Tredje natten jag glömmer låsa dörren.

Vi är väl redan körda ändå