Klassikern

Jag har lärt mig läxan i alla fall. Sitter på engelskan, läskigt trött och förkyld. Kunde inte sova igår natt heller. Eller... Nu vill jag bara klaga igen. Jag försökte inte ens sova. Jag får aldrig mer ladda ner så mycket musik under samma kväll! Två album Anberlin, två Killswitch Engage, två Placebo, ett Lifehouse och ett Sonic Syndicate. Jag kunde inte sluta lyssna, det måste ligga någon psykisk störning bakom att jag inte kan avbryta mitt i en låt jag gillar. Fem och en halv timme tog det att lyssna igenom allt jag laddat ner i alla fall. Jag började halv ett. Fick mycket gjort i alla fall. Gömde Dikkes skrämmande bebis, lagade min jacka, städade och diskade. Lärde mig samtidigt att Killswitch misslyckades totalt med sitt första album, Lifehouse är klart lyssningsbart trots att jag hittade dem på Emmas iPod, Placebo är perfekta att städa till, Sonic Syndicate funkar alltid och Anberlin har aldrig gjort en dålig låt.

Natten är trots allt enda tiden på dygnet man har tid att ta hand om viktiga saker, annars befinner man sig överallt och ingenstans med massa folk. Igår lyckades vi visserligen kombinera kladdkaka med en trevlig tid i tvättstugan, Emma, Dikke, Nalle, Jegor och jag. Jo, det är precis det vi gör här i Kiruna - hänger i tvättstugan under tisdagskvällarna. Hade tänkt ordna andra viktiga saker under veckan också. Planerar en Cruel Intensions-kväll med Tone och en större middag i helg. Får se vad man hinner med mer. Jag hade tänkt ta tid åt att vara sjuk någon gång också, men tiden räcker sällan till.

Jag känner mig så... Lugn. Förrförra veckan sprang jag runt som en galning utan att hämta andan en sekund. Förra veckan var jag istället irriterad på alla som betedde sig så och gjorde inget jag inte var tvungen till. Nu börjar det jämna ut sig. Jag är bara lugn. Flummig, men lugn samtidigt.

Snabbgenomgång av mitt liv

Hur går det med skolan?

Jo tack, bara bra

Och fritidsaktiviteterna?

Aldrig gått bättre

Det sociala livet?

Helt underbart

Fysiska hälsan då?

Jodå, börjar nå mina mål

... Psykiska?

Förutom att jag för dialog med mig själv i min blogg - ganska lugnt

Kärleken?

...

Jag vägrar sakna kärlek, om jag skulle göra det kan jag ändå mysa med Emma och Jegor, för de söta människorna sprider kärlek så det räcker och blir över för hela världen.

Det jobbiga är att jag verkligen inte vill vara här just nu. Jag hatar att längta bort, man missar så mycket då. Men jag kan inte låta bli. Jag vill vara på så många ställen förutom Kiruna just nu. Inte för att det hänt något eller att jag tröttnat... Jag har bara haft så många nostalgitrippar det sista ("nää Kim, menar du allvar? Igen? Så ovanlig..."). Igår hade jag gjort allt för att få äta pizza och spela tv-spel med pappa. Jag ville gå på stan med mina gamla klasskompisar. Jag saknade människor jag inte vill sakna... Jag orkar verkligen inte! Det tar så mycket energi, och jag trivs ändå här. Jag förstår inte varför jag ska känna såhär.

I vilket fall blev jag två par skor och en kofta rikare över helgen. Och inte alls mycket fattigare om man tänker i pengar! Rea funkar i Kiruna också, tro det eller ej. Idag var det sex timmar drama som gällde och sen en och en halv timma dans. Teatern var riktigt kul, men det mesta blir ju så när det är rätt sällskap, dansen var minst lika underbar. Har laddat ner alla album jag saknade under tiden jag suttit här hos Emma och som vanligt utnyttjat internet. Så jag kan somna till helt nya låtar, det är aldrig helt fel. Livet är underbart och ändå hittar jag saker att klaga på, ändå orkar jag längta efter något annat. Kommer jag aldrig bli nöjd?

Jag är alldeles för kort för mitt eget bästa! Jag och Emma fick erbjudandet att visa upp två bröllopsklänningar med tillbehör på en modevisning nu i veckan. Det är inget man tackar nej till. Det roliga är bara att jag är 15 cm för kort för kläderna. Det hela slutade med att Emma får gå i kjolarna medan jag får gå i designerunderkläder. En vända får jag ta med hela klänningen som hör till underkläderna. Men det är charmiga kläder i alla fall. Inget jag skulle ha på mig till vardags, men det ser nog bra ut på en modevisning.

Nu sitter Emma och flirtar med stackars Niklas som inte förstått att hon är upptagen än. Men jag klagar inte, han är trevlig att umgås med och det är Joel och Ralf också.
Jag har inte kunnat sluta tänka på mat på hela kvällen... Nu äter jag

From yourself you can't run away

... Men jag försöker. Jag behöver verkligen inte detta

Jag minns så väl första morgonen jag vaknade ensam i en okänd lägenhet som nyligen blivit mitt hem. Det var dagen innan första skoldagen och jag såg fram emot ett nytt liv i en ny stad med nya vänner. Det första jag gjorde var att gå in i badrummet, men så insåg jag att det inte fanns några saker där än så jag började plocka in allt i skåpet. Det var smink, hudkrämer, hårartiklar osv. Så stängde jag skåpet och kollade mig i spegeln. Plötsligt insåg jag hur värdelöst allt jag just ställt in var. För det fanns ingen i Kiruna jag ville göra i ordning mig för. Den enda jag brydde mig om att klä upp mig för, den enda jag ville vara snygg inför, bodde 150 mil söder ut och jag skulle inte se honom på flera månader. Det tog nog ett halvår innan jag verkligen brydde mig om mitt utseende i Kiruna. Jag fick komplimanger under tiden, men jag trodde inte på en enda av dem eftersom jag inte kände mig snygg själv. Ville inte känna mig snygg heller. Men jag har bott här i ett och ett halvt år nu. Under den tiden har det fantastiskt nog funnits de jag klätt upp mig för. Jag älskar känslan av att vakna på morgonen och veta att jag ska träffa honom samma dag. Det är så lätt att gå upp då. Gå in i duschen tidigt och göra sig riktigt fräsch, ta fram sina favoritkläder och lägga tid och omtanke på sminket. Det är fåfängt, det vet jag väl, men jag gör mig sällan snygg för min egen skull.
Men nu sitter jag här igen, med samma känsla som för ett och ett halvt år sen. Det finns ingen anledning till att se bra ut. Jag kan inte välja kläder... Ska jag ta favorittröjan eller spara den? Spara den tills när? Det värsta är att jag inte har motivation att göra mig i ordning i Jönköping heller. Fast där är det värt att se snygg ut på stan i alla fall. Här är det bästa man kan hoppas på att träffa en kirunabo som inte anser att truckerkeps är viktigare än rena underkläder.
Längtan finns där, längtan efter någon att bry mig om. Jag vill att den ska försvinna.

Måste påpeka att hur jag än känner var gårdagen mysig. Dikke sov över men sprang iväg för att ta itu med sitt liv ganska snabbt så jag gick upp till Cv och Jegor och fick dem att skruva isär Jegors soffa. Sen hade jag och Tone sådan tur att vi sprang in i Fisks lägenhet precis när han bakade bröd så vi blev mätta och glada.
Senare mot natten hamnade vi hos Cv och lyssnade på Placebo, Tone, Nalle, Håkan och jag. Det slutade med att vi var tvungna att se En Djävulsk Romans. Det gick inte att sluta beundra Sebastian. Man blir helt fnittrig, så snygg är han! Filmen gjorde oss på så bra humör att vi var tvungna att dricka te och spela kort. Tone har ju sina egna regler men det var väldigt kul. Synd bara att Cv och Jegor var tvungna att bråka med datorn, men de dök upp då och då för att glädja oss med sitt sällskap.
Lånar Emmas internet om några timmar och publicerar detta. Hon kommer äntligen upp idag men jag smyger in innan dess. Nu ska vi se vad jag ska ha på mig...