Klassikern

Lycksele! Här satt jag när jag skrev mitt tredje blogginlägg genom tiderna för ett halvår sen eller nåt. Att jag sitter här innebär att jag har överlevt en helg i skidbacken, och det utan större skador eller men. Det var en helg över all förväntan med andra ord, och det var så mysigt i stugan med kortspel och långa samtal. Härligt nog fortsätter lovet här hos Emma i några dagar till innan vi måste ta tag i vardagen i Kiruna igen.

Jag pratar aldeles för mycket... Detta var jag inte beredd på.

Okej, det var skönt med helg, men inget slår söndagsnatten! Vaknade runt fem inatt och hamnade mitt i den mest intressanta konversationen jag någonsin hört. Kungar, Harry Potter-figurer, magar, tankesätt och jag vet inte allt som var involverat. Så där ligger jag, nyvaken och kan inte göra annat än att skratta åt de jag "sover" med. Det var nämligen så att jag råkade somna i samma säng som Dikke och Alexander som båda två hade gått upp runt 18.00 samma dag, de var med andra ord inte lika beredda på att sova som jag. Det var mer vattenkrig och apor som gällde... Kan inte påstå att jag var ens hälften så aktiv som dem, men det var underhållande.

"Fantomens häst fast utan hästen"
"... Fantomen?"
"JA!"

If you wanna get out alive...
Att jag har svårt för att börja lita på någon har vi kommit fram till för länge sedan. Just nu tror jag att det är något bra. Det finns mycket svårigheter med det vi håller på med. Håller vi ens på med något?

Lektion efter lektion passerar och jag uppfattar inget. Jag som har så höga krav och mål bara litar blint på att allt ordnar sig och att jag kommer in på den utbildning jag vill senare. Fast så är frågan som vanligt vad jag vill egentligen. Jag försöker verkligen komma på svaret denhär gången - bläddrar igenom högskolehemsidor och läser artiklar om utbildningar. Sen inser jag att jag kanske inte alls vill läsa vidare direkt efter gymnasiet, och inte långt därefter inser jag att det är över ett år kvar innan gymnasiet är slut. Suck. Jag tänker antingen för mycket eller för lite.

Men jag har checkpoints (se Kim dra onödiga paralleller till dataspel) utplacerade på vägen till framtiden. Inte så att jag kan dö och komma tillbaka till den senaste speciella tidpunkten, men de fungerar som bra delmål innan sommaren - delmål som innebär roliga avbrott i vardagen. Och tiden går fort när man har roligt har jag hört. Men då blir nästa fråga: Vill vi att sista terminen i tvåan ska ta slut så fort?

Rymd är verkligen en underhållande livsstil, det har varit bra dagar här uppe hittills.

Utmattad och förvirrad då känslorna inte får fokusera

Jag känner mig ganska borttappad i kändisvärlden. Klev på planet upp till Kiruna utan någon större tanke på mina medpassagerare. Efter ett tag hamnade jag bredvid en trevlig kvinna som log när jag satte mig ner och sa:
"Mycket kändisar på planet idag, visst är det?"

Jag: Jasså? Ja, melodifestivalen är ju idag
Kvinnan: Ja! Såg du inte Danny?

Jag: (Hum... Jag vet att han är blond) Jo, jag kan ha passerat honom tidigare på flygplatsen...

Kvinnan: Ser du inte han som står där framme? Visst var han med i Idol?

Jag: (Var det en kille som vann i år, eller vem av alla tusen Idolkändisar syftar hon på?) Det är fullt möjligt, jag har inte så stor koll på sådant.

Kvinnan: Och sen var det en till, det är ju de som bildade band nyligen

Jag: (Hurra! Jag kan detta, de heter något på tre bokstäver) Ja men det stämmer!

Kvinnan: De ska tydligen uppträda i Gällivare

Jag: (Herregud vad besvikna de kommer bli) Vad spännande!

Okej, jag ljög, det var inte det minsta spännande. Viktoria berättade senare att hon hört Danny svära, dessutom satt pojkidolerna inte jämte varandra på planet (Fort! Ring Aftonbladet, vi har förstasidesnyheter!) Jag måste säga att jag förundras lite över människor som kan namn och personlig information om personer de aldrig träffat, medan jag själv har svårt att minnas namn på folk jag nyligen lärt känna.

Men så hamnade jag i Kiruna tillslut ändå. Som vanligt var det inte lätt att lämna Jönköping, det är nästan så att det blir svårare efter varje lov. Har hört att det är tvärt om för alla andra... Men så fort jag köpt mat och börjat med vardagssysslorna kommer livet i Jönköping kännas som en helt annan värld igen.

Det var inte länge sen jag vinkade av en kompis som gick iväg med ett leende pågrund av ett spontan-sms. Det var så kul att se hur enkel lyckan är egentligen, hur ett litet sms som bara visade att någon tänkte på henne kunde rädda en dag. Och inte ens en timme senare fick jag själv känna av den känslan. Jag älskar faktiskt sms! Och ja, jag är fullt medveten om hur mycket jag hatade sms i november, men det hade ju sina egna orsaker. Mm... En spontanhandling är en av få saker vi inte kan påverka själva, så det måste vara något av det bästa vi kan få.

Så bra att jag har fler att lämna. Man skulle kunna vända tankesätt nu och säga att jag lär känna många nya människor på de platser jag besöker. Men se bitterheten ta över: Jag lär inte känna nya människor, jag träffar bara fler personer som jag måste åka ifrån. Det spelar ingen roll var jag möter dem, jag stannar aldrig på ett och samma ställe ändå, så självklart måste jag lämna dem. Jag borde kanske vara van. "Du får ju skylla dig själv", sa en av mina äldsta vänner första gången jag klagade. Det var inte allvarligt menat, men så sant. För det är ju inte så att jag planerar att slå mig ner någon stans när gymnasietiden är över, nej jag vill iväg. Samtidigt som jag inte vill lämna någon. För jag mår som bäst när jag är fri att lämna en plats och kunna anpassa mig till en annan? För att jag trivs med att vara omöjlig att greppa? Jag är fortfarande ung - hörde att man ska göra så mycket man kan då. För annars finns risken att man missar något, ångrar något. Ånger är en av de saker som långsamt förgör allt i sin väg - något jag inte tänker leva med.

Så jag har fastnat i en livsstil som innebär att jag ältar i konstant saknad och ständiga separationer. För det är detta jag har valt, och jag är inte beredd att stanna upp. Jag har trots allt ingen aning om vad som skulle hända om jag blev kvar på en speciell plats.

Sen finns det en kategori människor man inte ska sakna, men vem finns där för att hindra mina tankar?

En dag med växlande solsken och 7 plusgrader. Hade tänkt göra det mesta av denna dag och inte ägna en tanke åt att jag ska lämna alla jag umgås med snart. För även denna dag ser ut att bli fantastiskt! Ha det bra

Vad kan man säga? Oj?
Jag visste det antagligen hela tiden, men den där förnekelsen jag lever i är jävligt effektiv.

Saknad är något speciellt... Det går inte en sekund utan att jag känner av den, och den kan göra så ont. Men den dagen saknaden försvinner kommer jag bli rädd.
Det var inte alls en bra idé att prata med From, plötsligt såg jag tydligt vad det var som saknades i Kiruna nu det sista. En mindre rolig insikt eftersom han fortfarande kommer vara borta när jag kommer upp igen.

Men en vecka kvar här! Bara till att göra det bästa av den. Tänker somna till någon välbekant film och sen vakna tidigt imorgon och titta på en annan. Har verkligen varit uppe tidigt varje dag under lovet, vilket är ganska skönt för man får mycket gjort. Tänker ta det lite lugnt imorgon dock, ska få god mat och träffa teatermänniskor. Får se vad som blir av resten av veckan.

Eller... Oj. Kolla vad som händer när man använder msn, då blev det mycket att göra under veckan i alla fall.
Härligt!

Vilken fantastisk fredag! Gårdagen började med att jag och världens bästa pappa rotade igenom papperssamlingen och sen fick han mina resecheckar sålda. Några tusen extra är aldrig helt fel och han såg mina intjänade pengar som en anledning för honom att festa... Logiken finns helt klart där. Så vi skiljdes åt.

Men festa är aldrig fel och turligt nog var det fest hos Juvlia på kvällen. Gick dit tidigare för att mysa med flickan i fråga och Metal-Daniel (som är anledningen till att jag lyssnar igenom Soilwork igen). Tyvärr gick han ganska snabbt så jag fick inte prata mer musik under kvällen. Men det var inte svårt att underhålla sig ändå, det var verkligen grymt kul! Lärde mig en massa vettiga saker dessutom.
How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood? A woodchuck would chuck as much wood as a woodchuck could chuck if a woodchuck could chuck wood.
Pratade en massa med folk jag inte träffat innan och folk jag inte sett på evigheter. Tro det eller ej, jag hade faktiskt riktigt seriösa diskussioner mellan yogaställningarna och godisgömmandet.
Men jag hamnade hos mor efter att ha sovit några timmar i Juvlias soffa nu på morgonen och ikväll ska jag ut och äta med familjen.

Fick klarhet om en massa igår, så nu har jag inga större frågor förutom om när matten ska bli gjord. Har dessutom pratat med mina medrymdare och de har det bra de också. Sådana här perioder brukar inte hålla i sig så länge, och tur är väl det för så kul är det faktiskt inte med en problemfri vardag. Men omväxling förnöjer. Och vänta bara, snart har jag hittat något att klaga på igen.