Klassikern

Okej, jag ger mig - jag är samhällare! Jag vill aldrigaldrigaldrig mer ha med fysik att göra. När jag väcktes av att solen lyste rätt in i mitt rum kl 04.23 imorse vände jag på mig och tänkte:
"Om pV/T = 4x23/T behöver jag inte gå upp nu" och somnade sen lugnt om. Logiken flödar.
Men det är över i alla fall. Vi fick tyvärr inga frågor om smältning och julmust, men man kan väl inte få allt. Nu ska vi redovisa biologi i alla fall, jag sitter faktiskt i skrivande stund framför klassen med datorn beredd för presentation. Det blir... Intressant. 1, 2, 3, Jag är lugn.

Oj vad jag längtar efter att få sova. Om en vecka är det över.

Tiderna förändras. Fick en verklighetschock igår, en sådan där som tog tid. Kan man säga så? Att det var en långsam chock? Det var exakt så det kändes i alla fall.
Någon som en gång betydde allt som har strukits ur min verklighet. En liten nick och ett hej till någon som en gång visste alla mina hemligheter. Ett sms en gång i halvåret till någon jag alltid pratade med. En kommentar över bilddagboken då och då till någon som jag för länge sedan träffade dagligen.
Starka relationer till vissa personer försvinner aldrig, men de kan försvagas och förändras.
Som resultat av min långsamma chock blev jag så tacksam för alla de relationer som ändå bestått, de som faktiskt alltid funnits där som vi sa från början. För det är inte lätt att hålla ihop på det sättet, det kräver ganska mycket. Vi är bra helt enkelt.

Luossa snart tycker jag, vi kräver en paus från allt plugg. Snartsommarsnartsommarsnartsommar

Hon som klarar sig bäst själv, som inte låter sig beröras av andras känslor. Hon som är osårbar och trivs bäst när hon lekfullt får rycka i andras känslor. Hon som älskar att vara ouppnåelig, som håller sig till vad som är säkert. Hon som tycker sig veta hur allting är och ger sig därför inte in i något nytt då hon vet hur det slutar. Hon som drar nytta av att hon inte behöver ta hänsyn till någon.

Henne ville jag vara en gång. Vet du, jag tror till och med att det fanns en tid då jag var hon. Sen kom du. Du tog bort det som var "jag" och du fick det att verka så enkelt. Det fanns ingen möjlighet att göra motstånd, jag bara såg på medan du raserade och rev upp. Trots det blev inget förstört, det var bara nya sidor som dök upp, du såg till att det gamla försvann. Men jag saknar inte det du tog, för du finns där nu och fyller ut. Det handlar inte om mig längre, inte om henne.
Är jag för sentimental nu? Är det kanske för mycket?
Jag skulle egentligen bara säga att jag saknar dig.

Om man går mot Terrassen på den lilla grusvägen mellan själva Terrassgatan och vägen man tar från skolan ser det ett tag ut som att världen helt tar slut bakom husen - som om vi faktiskt lever vid världens ände. På något sätt känns det mer betryggande än deprimerande. För visst lever vi vid kanten vart vi än befinner oss, bara det att vi oftast inte ser det farliga med att leva där. En lek med döden eller en lek med livet, det spelar ingen roll. Det är i vilket fall den enda leken vi inte kan dra oss ur. Just därför skulle det väl vara betryggande att se slutet - lite deprimerande kanske men man kan åtminstone hålla säkerhetsavstånd.

Nu under natten gick jag på Vätterstranden utan jacka och frös ganska mycket, nyligen gick jag i vinterjacka, halsduk och vantar genom Kiruna centrum och frös dubbelt så mycket. Lustigt nog störde jag mig mindre nyss, för här uppe "ska" man frysa. Sen var det väl det att jag var för trött för att störa mig. Suck, varför går jag inte och lägger mig?
Men nu är mitt påhittade lov slut och imorgon börjar allvaret. Kan bli ganska tungt om man jämför med veckan som varit. Det är ju knappast så att jag ansträngt mig de senaste dagarna - bäddningen var väl visserligen jobbig, eller nåt... Det var värt. Det värsta är att jag levt i min lilla drömvärld och ignorerat allt jag måste göra till skolan i mer än en vecka så jag sitter väl inne och pluggar resten av mitt liv som tvåa då. Men återigen - det var värt.

Nu sprack molnen upp och solen lyser fortfarande. Vi tar ett hopp och hoppas på att missa marken.