Ett år!
Mycket citat och olika textstilar blev det
"Astronomi är ju bara en massa olika benämningar för ingenting. Om jag hade svarat ingenting på varenda fråga hade jag fått MVG på senaste provet"
CV
"Kan produkten användas av alla människor?"
"JA! Alla har vi våra problemområden, kvinnor som män!"
Jag hatar tv-shop men av någon anledning kan jag inte sluta titta. Jag blev bara så arg när jag såg att de är villiga att sänka allas självförtroende för att sälja några fler produkter. Nu tror jag inte att alla ser tv-shop som den yttersta av sanningar, och antagligen struntar de flesta i vad de säger. Men det finns ju de som inte gör det, de som ser på sig själva och tänker att ja, jag har ju också problemområden jag vill bli av med. ALLA HAR INTE PROBLEMOMRÅDEN!
För att återgå till mitt liv måste jag påpeka att det leker! Årets valborg och första maj toppar lätt förra årets jul och nyår. Jag behövde nog lite festande till tidig förmiddag, hur tragiskt det än må låta. Det har varit rymdare och kirunabor om vart annat, och det passar mig utmärkt!
"Haha vi kom precis på vad rymdgymnasiets slutprov är"
Men ännu viktigare!
Imorgon har det gått ett år! Ett år med den jag älskar! Ett år med min Björn! Vem hade kunnat gissa på det? Det har gått så fort ju. Och om någon månad är det dessutom slut på distansförhållandet för all framtid! Då börjar nästa äventyr, jag kan knappt vänta.
Till sist måste jag skryta en sista gång (jag ljuger, det kommer lätt inte vara den sista).
Jag har sytt min egen studentklänning! Gör om den ni!
Helgen
Härlig helg var det i alla fall! Med Mycket glass, djävulshundar, pizza, blöta promenader, bilturer, långa pratstunder, nya människor, massa träning, lite plugg och ljusa nätter!
Samma mynt
Så otroligt händelserik var gårdagen! Hann med en tur till centrum och kom hem med mycket vackra varor och magen full av glass. Sara är bra, det bara är så! Skulle bli förfest hos Backlund på kvällen så i ett försök att göra mig respektabel hoppade jag in i duschen.
Vattnet var för varmt, men jag behövde dra upp värmen ännu mer. Jag kunde inte stänga av det, behövde vattnets effekt. Stressen sköljdes bort efter hand. Men aldrig tankarna.
Fick besök och vetskap om eftermidagens bråk. Med en mordhotad vän och en annan som vittne blir livet lite intressantare (ja, jag var nära att skriva "roligare"). Det är tur att vi har varandra i alla fall. Och nej, jag tycker inte att det är bra att det hände.
Kiwi räddade resten av kvällen med långa bilfärder och dåliga filmer. Det var mysigt helt enkelt.
Det är när jag inser vilka som bryr sig. Och vilka som aldrig brydde sig på riktigt. Jag har sett bevisen allt för många gånger.
Så fortsätter dagens kväll med film, bra människor och billig pizza. Mums!
"Alla är vi väl otacksama ändå"
Ibland undrar jag om jag blir uppfattad som otacksam. Jag är faktiskt inte den bästa på att visa uppskattning, jag brukar bara anta att folk förstår vad jag menar.
Men förstod hon verkligen att kramen betydde tack för att du tar hand om mig och bryr dig?
Eller tror hon att jag inte ser vad hon gör?
Vet han att pussen betydde tack för att du stannar vid min sida och tar hand om mig?
Eller sågs den som likgiltig?
Såg hon att leendet betydde hej, kul att se dig, jag har saknat dig?
Eller ansåg hon att jag var arrogant?
Kunde hon utläsa jag skulle aldrig klara mig utan dig och vår vänskap av vad vi sa?
Eller tror hon att jag inte bryr mig?
Det skulle vara så skönt om jag fick ett tillfälle att berätta för alla precis hur mycket de betyder för mig och visa det på något sätt. Men ärligt talat vet jag inte hur jag skulle göra det. Det senaste året har gjort mig mer känslosam än jag någonsin varit tidigare, men det finns fortfarande hinder och svårigheter jag måste lära mig att hantera.
I Kiruna med en päronmer
Det är så lätt att missa de härliga detaljerna, så lätt att missa den andra vinkeln. Hur många har nyligen tänkt på hur en buss ser ut egentligen? De där vanliga bussarna man ser varje dag, som man kliver på, sätter sig i och tar sig fram med. Är man van vid att åka buss vet man oftast hur bussturen ser ut, vilka hus som finns ut med vägen och hur stolarna är placerade. Men har någon egentligen tänkt på bussens design? Den är faktiskt ganska fantastiskt - ljus, öppen, stora fönster och bekväma stolar. Till och med golvet är utformat för bästa funktion utan att det blir hemskt. Allt på hjul - så att man kan resa i all denna lyx! Är det inte fantastiskt egentligen? Du vet, när man tänker efter.
När jag var liten var min högsta önskan att bo i en buss. Jag och min familj skulle sitta längst bak i en dragspelsbuss när den plötsligt åker vilse långt in i en tät skog. Ingen skulle veta var vi var när en olycka sker och bussen går av på mitten och lämnar vår halva kvar på vägen! Vi tvingas att leva i en skog full av mysterier och märkliga djur. Men alla i bussen lär känna varandra och bildar relationer och liknande. De andra skulle låta mig sova i dubbelsätena på bussen då jag var minst.
10 år senare stjäl någon min idé och blir rik och berömd på Lost-serien. Men vad gör man?
Ja, vad jag ville komma fram till egentligen var att man upptäckte så mycket mer när man var liten Och man fick de bästa idéerna då. Eller nåt... Jag kanske inte ens hade en poäng.
Hår till mig!
Ibland behöver naturen lite hjälp på traven
Lite rassel och lite pling
Jag och Björn tog oss ända upp till stadsparken! Ingen lätt sak på mammas pimpade marmorcykel, men jag klarade mig bättre än Björn i alla fall som dog redan vid Bäckalyckan.
Sen följde systra med! Torg är roliga saker
Hon är bra att ha hon!
En helt underbar påskhelg har jag haft, men ca 80 foton åts upp av min kamera så bildbevis finns inte. Jag Hatar min kamera! Hade inte tänkt gråta mer över det dock, utan snarare vara sur på far min som tycker att kameran passar mig alldeles utmärkt.
Lovet fortsätter! Och det ser ut som att det kommer fortsätta vara ett varmt och mysigt lov
hej
Igår natt var händelserik
Låt mig berätta...
Jag ska berätta en sak om distansförhållanden. Distansförhållande innebär att du är ensam största delen av din tid. Du vet att du är älskad och du älskar din pojkvän. Men du längtar efter någon som tar dig i dina armar och viskar att han älskar dig - även om du hör det över telefon varje dag. Du längtar konstant efter någon att sova bredvid, någon att gå på stan med, umgås med. Och ändå duger det inte med bara någon, det måste vara Han! Du börjar hata telefonsamtal som bara får dig att sakna honom ännu mer...
Kan berätta att jag fått Hassan arg idag också, för Nurmi trampade på hennes fågels klo. Och det är utförsäljning på smink i stan för att Kicks konkurerar ut alla. Ha! Och jag har sett Jocke gå från man till kvinna på två sekunder. Han kommer aldrig bli man i mina ögon igen.
Elektronikelektronikelektronik... Orkar jag ägna kvällen åt att plugga till mitt första IG?
Jag slår ett slag för Kiruna
Rea i Kiruna är det bästa som finns! Det alltid kläder kvar i min storlek och snygga också! Jag är nöjd.
por la oscuridad de la noche
Man får många aha-upplevelser med Nils. Undrar man något så har han ett svar, ganska fascinerande. Jag fick med andra ord tusentals aha-upplevelser i helgen.
Det var trevligt, helgen började med spökhistorier, fortsatte med bastu och slutade med fest. Köpte dessutom årets första pinnglass (Lemon Age - jag rekommenderar) och såg solnedgången från skoltaket.
Det var otroligt kul att ha Nils i Kiruna igen, hade tidernas nostalgitripper emellanåt, kallade Sven för Sten och liknande. Smått pinsamt.
Och att gå tillbaka till början fick mig att inse hur fort tiden gått här. Om två veckor är det lov, och efter det är det bara en period kvar i Kiruna innan studenten. Jag vill så gärna göra det mesta av tiden jag har kvar här. Ha! Vad sitter jag och skriver för? Jag ska ut och hitta på något.
Trust me, there's no need to fear. You'll be safe here. When you finally trust me, finally believe in me
Lalala
Jag har haft ett par riktigt härliga veckor nu, den enda sega dagen jag haft var nog igår då jag bara inte orkade något. Så jag är riktigt nöjd. Folk är så snälla också, jag vet inte riktigt vad som händer. Haha!
Egentligen har jag inget vettigt att skriva idag...
Jo! Jag rekommenderar alla att åka sovsäck istället för pulka! Mycket mysigt och ovanligt kul. Ha!
Min nya idol
Hej så bra bloggandet går
Tänkte ta några minuter åt att ignorera melodifestivalen
Jag tänker på femsekundersfikan med Sophia, femsekundersmötet med Julia, löftet till Bojan att vi skulle ses - ingen av oss hörde av sig. Och så tänker jag på hur länge sedan det var jag umgicks med Ceder, hur länge sedan det var jag såg Erik. Och kontakten med Dikke som bara är en skugga av vad det en gång var.
Det var så skönt att skolka med Nalle under veckan, driva med tvåorna och kasta gem med varandra i deras klassrum. För det har känts som att kontakten med mina äldre vänner glider bort. Det är betryggande att uppleva stunder som bevisar motsatsen. Dessutom visar det att äkta vänskap håller, även om man är upptagen emellanåt.
Kan även meddela att min växt lever, helt otroligt efter tre veckor utan vatten! Jag älskar den.
Dagens motto: Ät inte sallad
*vattnar lite lätt*
I måndags satt jag hos min alldeles egna björn och solade på hans balkong, lyssnade på Huskvarnas sega lunchaktivitet och reflekterade över hur bra jag har det. Idag vaknade jag till den första solen jag sett sen dess, inte för att det är varmt solväder här i eskimåland, men det är ändå så skönt att engagera sig i en dag med sol. Vintersolen här är kanske till och med vackrare än den osäkra vårsolen över Jkpg. Det gnistrar så fint idag!
Dagen då
Efter att Johan äntligen tystnat ska jag och Långben hitta material till vår utställning. Det är så kul att så många tycker om vårt projektarbete och vill hjälpa till! Jag har aldrig varit så stolt över ett arbete jag gjort. Och det bästa av allt: Det är snart över!
Jag har så mycket att skriva, men kanske inte här och nu. Tänkte faktiskt börja återuppliva min blogg snart. Just nu känns den lite som en halvdöd växt som måste vattnas och vårdas så att den blir fin igen. Haha! Kom precis på att jag har en växt hemma som håller på att dö. Får hoppas att jag fortfarande kommer ihåg det när jag är hemma.
Trafik-Trolle
För några år sedan hade jag och min lillasyster en diskussion med mamma angående cykling. Det var inte den där diskussionen om hjälm och lyse, utan hon ville inte att vi skulle cykla med mp3. Mor ansåg att det var farligt eftersom vi inte skulle höra bilar när vi cyklar över vägarna. Vi tyckte att man faktiskt kan se sig för efter bilar, och dessutom är det tråkigt att cykla utan mp3.
För några dagar sen var jag ute och gick med mp3, och utan att tänka mig för gick jag rätt över en väg utan att se mig för. Först efteråt insåg jag hur korkat det var att dra rätt över en väg i Kiruna där det är halt underlag och det finns ryssar som kör vilt omkring. Det hade faktiskt kunnat gå illa. På en cykel hade den olyckan varit katastrofal.
Jag måste ringa min syster.
Hej igen
Sist jag skrev ett blogginlägg var jag väl inte den lyckligaste, men det gick över - som det mesta gör. Idag är mitt största problem att jag får dåligt samvete varje gång jag borstar tänderna då jag råkade stjäla (oh ja, man kan råka stjäla) min nuvarande tandborste från ÖB. Men det behöver jag trots allt bara genomlida två gånger om dagen.
Björn försvann dessutom nyligen efter en vecka på besök här i Kiruna. Som tur är tar det bara ca en vecka innan jag träffar Jönköping igen. Så jo - tandborsten är ett större problem.
Men så finns det de med större problem än jag... Det händer mycket bland mina vänner på olika håll och jag har svårt för att hinna med. Jag vet inte när jag ska trösta och när jag ska skälla. Om jag vet att en kompis har problem men har valt att hålla det för sig själv, är det verkligen rätt av mig att lägga mig i då? Om jag ser att en nära vän gör misstag som skadar och sårar, kan jag stoppa det utan att skada min vän?
En dag
Vill inte riktigt skriva, kan inte riktigt tänka.
Drain me, keep me in the dark
I don't want to take part, prefer to be forever numb
Har ni tänkt på att det spökar? Att frosten kryper över väggarna. Precis som i den öde byggnaden utanför mitt fönster håller rummen omkring mig på att förfalla. Pieces are falling, I can't seem to make them stay. Det är inte säkert att kliva in i hissen som stått på översta våningen i allt för många år. Nyss var det säkert. Förändringen skedde över en natt.
You're no immortal
I won't let them deify you.
Imorgon är vår första lektion för projektarbetet, ikväll är det viktigt att vara på topp. Jag är så trött men det finns mycket kvar att klara av. Såhär går det när man skjuter upp allt till sista minuten. Jag vill inte sova heller, jag kommer att somna för att jag måste. Sleepless again.
Nu har jag gjort det värre.
At least a million times I've fallen
Today is the day I break
